Ingen advent, men mysig dag ändå!

Igår skulle vi bli upphämtade klockan 8 av Aphirak för att åka till Sop Moei tillsammans med 30 elever. Vi var som planerat klara klockan 8, men han kom inte förrän ca 9.30. Kul det där med olika tidsuppfattningar! Två bilar åkte, så det var 15 elever i varje bil. Jag och Johanna fick dela på framsätet medan eleverna fick dela på "flaket". Alla fick inte plats så tre av killarna fick stå utanför och hålla i sig under hela resan.

Vi hade ju blivit tillfrågade att sjunga en sång i kyrkan. Men av någon anledning så glömdes det bort, vilket vi är väldigt tacksamma för! Aphirak bad om ursäkt för att vi inte fick sjunga! Vi skyndade oss med att svara att det verkligen var helt okej!

Det var hur som helst väldigt trevligt att komma iväg med eleverna lite (trots att gudstjänsten var lite väl lång, över två timmar). Nu fick vi chansen att umgås med några av de elever som vi knappt har pratat med innan. Väldigt mysigt var det! Dessutom fick vi stå i kö och ta mat själva idag! Eller typ. Det var framsteg i alla fall!

På kvällen cyklade vi till elevhemmet, vi trodde att de skulle ha lekkväll som de har ibland på söndagar. Men det hade de inte. Så vi fick hjälpa lite med läxor istället. Och sedan umgicks vi lite med några elever som försökte lära oss att skriva på thai! Hur svårt som helst! Men det vore verkligen coolt att kunna.Vi lärde även dem lite svenska. De tycker om att lära sig språk! De flesta av eleverna kan många olika. Thai, pwo-karen, sgo-karen, engelska (i alla fall de flesta). Sedan tror jag att de läser kinesiska i skolan, och sedan finns det några som lär sig burmesiska också. Detta innebär att de kan kanske fyra olika skriftspråk! Jag tror att thai och pwo-karen har samma skriftspråk, sgow-karen och burmesiska har samma, och sedan engelska och kinesiska! Ganska imponerande va? Vi har i alla fall lovat att vi ska lära oss att skriva våra namn samt våra thai-smeknamn på thai! Man måste ju börja någonstans.

P.S. Det finns inget som heter advent i Thailand. Så det blev inte direkt någon stämningsfull första advent... Men det gör inget, jag skulle inte vilja vara någon annan stans än var jag är nu!

Louise

Bröllop med mera!

Idag klädde vi upp oss för första gången i Thailand. Inte direkt som man klär upp sig i Sverige, men om man jämför med vad vi brukar gå runt i så var vi ganska fina ändå! Vi gick nämligen på bröllop. Vi kände inte brudsparet och vi visste inte vad vi skulle förvänta oss, men vi tänkte att det skulle bli kul att se hur ett karen-bröllop kunde se ut! Dessutom skulle flera av eleverna sjunga en sång under cermonin.

Vi kom dit kanske en kvart innan det började, vi ville inte riskera att komma när det var fullsatt så vi var tvugna att sitta längst fram eller nåt. Men när vi kom dit var det inte mycket folk som hade satt sig än. Faktum var att folk "droppade in" under hela cermonin. Klädseln var väldigt varierande, vissa hade karenkläder, andra thai-siden-dräkter, men de flesta var vardagsklädda. Det fanns till och med de som kom dit i träningsoverall! Vi kom på att det antagligen inte var ett "äkta" karen-bröllop, för det var endast brudens föräldrar som hade karen-kläder, brudparet var vitklädda. Så det kanske var karen/thai-bröllop. Det var nog hur som helst väldigt otraditionellt och ganska väst-inspirerat. De största skillnaderna jag tänkte på mellan thai/karen-bröllop och svenskt bröllop var:

- Klädseln: I Sverige är det väldigt viktigt att klä upp sig på bröllop, här verkar det vara mer fritt med klädvalet.
- Punktlighet: I Sverige skulle det vara ett skräckscenario att komma in när bröllopscermonin redan har börjat, inte här. Folk kom hela tiden. Det ringde även i mobiler flera gånger!
- Kyssen: I Sverige är det en självklarhet att brudparet pussas på bröllop, men inte i Thailand. Här anses det väldigt oanständigt att pussas offentligt överhuvudtaget. Så inget pussande på bröllop heller.
- Längden på firandet: I Sverige håller bröllop ofta på till midnatt minst. Här försvann de flesta gästerna direkt efter maten, alltså typ runt halv ett. Vi visste inte riktigt när det "var dags" att gå.
- Bröllopsfoton: I Sverige är det väldigt noga med vilka som ska fotas med brudparet. Här verkar vem som helst få bli fotade tillsammans med dem. Till exempel vi. Hur fel det än kändes kunde vi ju inte säga nej!

Eleverna sjöng en sång som de övat länge på

Efter cermonin var det mat! Jag kan tänka mig att vissa kanske mest kom dit för maten. Jag menar, det var mycket folk och vi var nog inte de enda som inte kände brudparet! Men det är ju helt okej här, alla är välkomna! Det serverades karenmat i finare tappning, skulle man kunna säga. Ris (vad annars), tre olika "sörjor" med lite av varje i, kyckling och grönsaker bland annat. Men det var säkert väldigt fin mat. Dagen till ära serverades det även läsk!  Vi tänkte att vi skulle få chansen att sitta ner och äta med några av eleverna, de var ju de vi kände där. Men de skulle tydligen servera på bröllopet! De har jobbat med förberedelserna inför bröllopet i flera dagar och så skulle de jobba på själva bröllopet också. Så vi fick inte umgås så mycket med dem. Men de var jätte fina, tjejerna i sina vita karen-klänningar och de flesta killarna hade typ kostym! Oväntat!

De tyckte vi skulle vara med på bild, så här posar vi med brudparet!

Efter bröllopet gick vi hem och städade. Det behövdes verkligen kan man säga! Vi hade tänkt advent-pynta huset idag, vi hade nämligen för oss att det skulle finnas pynt i huset. Men det fanns tyvärr inte så mycket som vi trodde. Vi fick i alla fall fram några små tomtar och en liten "Merry Christmas" -skylt. Vi blev helt överlyckliga när vi hittade en ljusslinga! Men vi deppade ihop när vi märkte att den inte funkade! Trots vårt försök till julpynt och det faktum att vi har lyssnat på julmusik hela dagen, så har julstämningen inte kommit än. Jag hoppas att den kommer!

Mitt rum innnan städningen, nu är det lite finare

Efter städningen och "pyntningen" cyklade vi till marknaden och handlade mat. Därefter åkte vi och hämtade vår tvätt som vi lämnade in igår (vi hade verkligen inga rena kläder och orkade inte tvätta). Vi passade även på att äta middag, på vad vi nu har utsett till Mae Sariangs mysigaste ställe. Det finns inte så många bra resturanger till bra priser i stan... Men det här är ett av de bättre!

Imorgon ska vi till Sop Moei (där det andra elevhemmet ligger) med Aphirak och 30 elever. Jag undrar hur vi ska komma dit! Så vitt jag vet har Aphirak en bil, och jag tvivlar på att det får plats 30 pers på flaket... Å juste, vi har blivit tillfrågade att sjunga en sång i kyrkan imorn... Vi har ingen aning om var den här kyrkan är och hur många som kommer att vara där! Men jag antar att vi har tur som blev varnade innan den här gången. Vi har funderat hela dan på vad vi ska sjunga! Men nu lutar det mot "This little light of mine", till advent och allt. Vår förhoppning är att folk känner igen den och sjunger med så vi slipper sjunga själva! Vi får se hur det går, haha!

Louise

Två dagar i Laos

Hej!

Jag tänkte berätta lite om den intensiva resan vi just gjort. Nämligen till Laos huvudstad Vientiane som gränsar till Thailand. Anledningen till denna resa var helt enkelt att vi behövde söka nya visum. På måndags kvällen tog vi därför en minibuss (från Chiang Mai) som gick till gränsstaden Nong Khai i Thailand, en resa som tog ungefär 11 timmar. Framme vid gränsen vid sex på morgonen sökte vi först visum in i Laos och åkte sedan över gränsen direkt till Thai-ambassaden. Efter en och en halvtimmes väntan blev vi insläppta och sedan tog det kanske en timme innan vi kunde gå därifrån. Men visumen skulle vi inte få förrän dagen efter. Så efter denna "trevliga" vistelse på ambassaden med mycket folk och trängsel åkte vi till ett guest house i staden. Vi spenderade sedan resten av dagen med att vara riktiga turister. Ni vet, såna som går runt med karta och kamera i högsta hugg. Jag hade till och med linne, vilket jag knappt längre använder i Thailand. Känner mig helt enkelt inte bekväm i det, speciellt inte i vår lilla håla till stad där alla stirrar mycket redan som det är!

Mae Sariang-Chiang Mai-Nong Khai-Vientiane

Utanför ambassaden

Vi hann inte se jätte mycket av staden eftersom vi knappt hade två dagar. Men av det jag såg var det väldigt fint! Vi gick på ett museum, in till ett tempel, jag gick upp i en hög byggnad med vacker utsikt över staden. Sedan gick vi längst floden. Trevligt, men mycket varmt! Tyvärr fick Johanna en infektion i foten, innan eller under tiden vi var där... Så hon hade väldigt svårt att gå emellanåt.







 En staty vi ville se på nära håll, men det fick vi inte...pga byggande. 

Dagen därpå åkte vi till ambassaden igen för att hämta våra visum. Vi fick "double entry" (2+2 månder). Vilket betyder att vi till exempel kan åka över gränsen till Burma (om den är öppen) om två månader och få en stämpel, så får vi två månader till!

Direkt efter ambassaden åkte vi över gränsen till Thailand för att stanna vid en resturang där vi skulle bli hämtade av minibussen. Vi var i väldigt god tid skulle man kunna säga, men vi ville inte gå runt och släpa på våra tunga väskor. Så då väntade vi hellre i några timmar. Vi hade sällskap av en väldigt pratsam 60-årig amerikan och en mycket drickande 24-årig fransman. Jag kan säga att jag föredrog samtalen med den fulle fransmannen eftersom amerikanen kunde inte tänka en tanke utan att den kom ut genom munnen! Efter fem timmar blev det ganska tröttsamt!! Som tur var blev bussresan hem rätt lugn och skön.

Beställde pannkakor till frukost och fick det här!
Det smakade som det ser ut, som sockerkaka!

På thailänsk mark igen. Fin utsikt över Laos på andra sidan.

Vi kom fram till Chiang Mai klockan 6 och då åkte vi direkt till sjukhuset för att kolla Johannas fot. Hon fick några mediciner att ta med sig, sedan åkte vi hem till Ernviks och åt frukost. Efter det tog vi bussen till Mae Sariang. Ett långt dygn med en massa buss, taxi och tuk tuk, alltså en massa sitta still! På kvällen åkte vi till elevhemmet utan att undervisa, men vi fick fullt upp med att hjälpa till med läxor.

Resan var både rolig, jobbig, händelserik och framför allt väldigt intensiv!

Loy Krathong!

Nu har vi firat/sett firandet av Loy Krathong i två dagar. Det är inte ett litet firande... Det skjuts raketer hela natten lång! Människor flockas i hela staden och  skickar upp ljusballonger i himlen och ljus i floden. Vilket gör att himlen och floden är fulla av ljus - väldigt vackert! Om jag förstått det rätt är Loy Krathong en buddistsik högtid som bland annat går ut på att man skickar i väg sina synder med de ljus man sänder iväg. Högtiden firas även i form av en stor festival, med parader och olika sorters tävlingar och framträdande. I Chaing Mai ar firandet storst i hela landet och sa gott som alla deltar, fran olika nationer och olika religioner.

Från paraden



Igår kväll gick vi till ett tempel där det var väldigt lugnt om man jämförde med omgivningen. Det var mest munkar och andra buddister där, vi var nästan de enda västerläningarna. Det var i alla fall väldigt mysigt och stämningsfullt. Men ibland hände det att en ljusballong fastnade i ett trad eller en elledning (!), vilket är väldigt farligt. Men det gick bra som tur var. Folk är inte så försiktiga direkt...

Räddningspatrullen

Inatt får vi somna till ljudet av raketer, igen.. Men det har väl också sin charm! Imorron bär det i alla fall av not LAOS! Önska oss lycka till!

Kram Louise

Pizza och thai-massage

Hallå!

Idag har vi åkt buss i flera timmar från Mae Sariang till Chiang Mai. Efter denna långa och skumpiga resa tänkte vi unna oss själva med att äta pizza, för första gången sedan vi kom till Thailand. Vi letade därför reda på en italiensk resturang (vi hittade ingen pizzeria). Det var en väldigt fancy resturang, med alldeles för dyr mat! Vi är vana vid att betala typ 30-40 baht för mat, men pizzorna kostade 210 bath och upp (vilket är ungefär samma pris som i Sverige). Vi skulle till och med betala personalservice!! Haha! Men, det var det nästan värt bara för att få äta pizza.

Sedan gick vi på Night Bazaar, köpte två filmer (de är väldigt billigt) och så köpte jag en bikini. Och juste, vi testade på lite thai-massage också! Det var inte så farligt som jag hade tänkt mig, men det var nog för att det inte var helkropps-massage. Massage av axlar, huvud, rygg och armar i 30 minuter för 150 baht - inte så dåligt. Men jag kände mig verkligen jätte stel och ännu stelare när det var klart! Men man måste ju prova på thai-massage när man är i Thailand. Och det finns liksom massage-ställen verkligen överallt!

Stället där vi köpte film. Försäljaren försvann plötsligt för att leta efter
filmerna, så då passade jag på att ta hans plats! En fransk kille frågar
mig om franska filmer... på franska.

Iväg igen!

En vecka i Mae Sariang blev det denna gång. För nu ska vi iväg igen, till Chiang Mai och sedan till Laos, på riktigt denna gång. Det känns lite dumt att åka iväg nu, vi var ju borta förra veckan också... Det känns fortfarande som att man inte riktigt har kommit igång än. Vi har ju knappt hunnit spendera någon tid med eleverna, bortsett från undervisningen då. Men detta är en resa vi måste göra, och det kommer nog bli riktigt kul. Åka till Laos liksom! Ett helt nytt land, det ser jag fram emot, även om vi bara kommer vara där några få dagar. Syftet till att vi ska dit är dock inte lika kul... att söka visum. Men, det måste som sagt göras! Anledningen till att vi åker så tidigt fast våra visum inte går ut förrän den 9:e december, är för att vi kommer ha så mycket att göra i december. Vi skulle inte hinna med att åka bort då. En annan anledning till att vi åker just nu är för att det är Loy Krathong i helgen! Loy Krathong är en "ljusfestival" som firas i november vid fullmåne.  Denna högtid firas även i Mae Sariang, men vi vill se det riktigt stora firandet, i Chiang Mai! Det kommer nog bli häftigt att se. Så vi ska spendera helgen i Chiang Mai och sedan åker vi till Laos på måndag.

Idag undervisade jag hostelföräldrarnas mellan-dotter Nong Ben (6 år). Det var verkligen att börja från början! Vi gick igenom alfabetet och siffrorna, de kunde hon faktiskt rätt bra. Sen spelade vi spel. Men att skriva på engelska var väldigt svårt. Hon har ju knappt lärt sig att skriva på thai! Så när hon skrev av mig (typ "My namn is.... I am.... years old") skrev hon orden utan mellanrum, vilket man gör på thai. Det kommer nog bli en utmaning att undervisa henne, men hon är så söt och älskar att spela spel, så det blir nog kul!

Sedan hade jag en lektion med fem tjejer (The parrots) där vi gick igenom familjen och färgerna. Efter lektionen hjälpte jag några elever med deras läxor. Alltså deras engelskaläxor är på tok för svåra för dem! Det är nästan skrattretande att de har så svår engelskaundervisning när de flesta av dem har ett väldigt fattigt ordförråd och knappt vågar använda sig av språket. Jag kan tänka mig att lärarna inte heller kan engelska ordentligt. Det handlar bara om att praggla in fraser utan att egentligen förstå...

När vi förklarande för en av eleverna att vi inte skulle komma till hostlet imorron, utan att vi ska ut och resa och att vi kanske inte kommer tillbaka förrän i slutet av nästa vecka, fick vi en besviken blick och ett "I'm gonna miss you!" tillbaka. Inte kul! Känns som helt fel tidpunkt att åka bort. Men så är det! Och när vi kommer tillbaka kommer vi få fullt upp med att planera JULSPELET som vi ska sätta upp! Den 18:e december är det bestämt! Kommer bli intensivt men säkert väldigt kul! Sedan måste vi planera in någon helg att åka till hostlet i Sop Moi också! Tanken är ju att vi ska vara där ibland på helgerna och undervisa/leka med barnen. Vi har inte ens åkt dit och presenterat oss än... Mycket att göra! Men det är roligt!

Lite bilder från ikväll:

Några elever som spelar Takraw (typ volleyboll med fötterna)

Jag och Ruandet
(jag är inte så vit som det ser ut, jag lovar, det är ljuset!)

Promenad efter maten! 

Johanna och Sriporn

Nong Ben, jag och Sridee

En vanlig, men mycket bra dag

Idag var en vanlig, men mycket bra dag! Den började med sovmorgon (inte ovanligt). Sedan cyklade vi ut på lite ärenden. Igår skrev vi våra ekonomiska redovisningar för oktober månad, och idag cyklade vi till postkontoret och skickade dem till Sverige. Väl där frågade vi om vår adress fungerade, vilket den inte gjorde... Vilket betyder att vi måste åka till postkontoret för att kolla om vi fått post. Vi passade i alla fall på att fråga om de hade några brev som väntade på oss där. Vilket de hade! Vi fick ett tjockt grönt packet var! Vi försökte hålla oss ett tag från att öppna dem, men det var svårt.

Sedan åkte vi och bokade rum på ett Guest house i staden till min familj som kommer hit innan jul. När vi ändå var där passade vi på att äta lunch (fried rice with chicken and pineapple - MUMS!) Vi passade även på att öppna våra feta packet! Det var julhälsningar från Donsö missionsförsamling, som de skickar till alla missionsarbetare inom missionskyrkan (inklusive equmenia tydligen). Väldigt trevligt! Förrutom ett brev fick vi: Ahlgrens bilar, flera påsar med Varma koppen och blåbärssoppa, Kalles kaviar, julservetter, en inspelad gudstjänst och en liten jultomte. Väldigt roligt!!! Ett brev kan verkligen vara glädjande och uppiggande! :)

Vad kan det va för nåt?

Härligt att äta lunch på en veranda vid floden med fin utsikt!

Presenter!

Sedan åkte vi hem och planerade kvällens lektioner. Mina lektioner idag var väldigt roliga! Jag hade först en grupp på fyra killar (The pandas) i 16-17 års åldern som är väldigt pratglada och som tycker det är kul att lära sig. Sedan hade jag en grupp på tre killar och två tjejer (The cougars) i 14-16 års åldern som är väldigt roliga och verkar tycka att det mesta är kul! Två grupper som är roliga och lätta att undervisa helt enkelt :)

Ha det bra, kram Louise

Hemma igen

Vi är tillbaka i Mae Sariang nu och imorron ska vi börja undervisa igen, nu var det ju en vecka sen! Idag tänkte vi gå till hostlet på gudstjänst, men när vi kom dit var det knappt någon där. Så vi tänkte att vi skulle gå till kyrkan där de var. Men vi råkade gå till fel kyrka! Men det gjorde inte så mycket, och vi träffade faktiskt några av eleverna där. Efter gudstjänsten var det lunch och vi fick (som vanligt) specialbehandling. Vi fick sitta vid ett uppdukat bord tillsammans med pastorn och några andra. Jag gillar inte att alltid bli behandlad annorlunda, men det är nog inte så mycket att göra åt det. Det kan ju uppfattas som oförskämt om vi inte tar emot deras gästvändlighet. Så det är bara att tacksamt ta emot! Men det känns lite dumt att man aldrig får diska sin egen tallrik...

Efter kyrkan cyklade vi till marknaden för att köpa mat. Tyvärr går Johannas cykel sönder hela tiden, så just nu har vi bara en. Vi åkte båda två på den ena cykeln, vilket inte direkt gjorde att vi fick mindre blickar på oss... Det roligaste var nog på hemvägen när jag satt bakpå cykeln och höll i en riktigt stor påse med toapapper! Vi blev uttittade kan jag säga! ;)

På kvällen gick vi till hostlet för att vara med på elevernas "lekkväll". Vi förstod inte så mycket av vad lekarna gick ut på, även då vi fick det förklarat för oss, vilket gjorde att vi blev lite mer åskådare än deltagare ibland. Men det gjorde inget, det var verkligen hur kul som helst ändå! De lekte ganska många "bjuda på sig själv-lekar", som tex kunde gå ut på att sjunga, dansa eller säga vilken kille/tjej man gillar, inför alla. Det var så kul för alla var väldigt uppmuntrande och verkligen peppade varandra! De är härliga, våra elever!

Nu måste jag sova så jag orkar planera lektioner imorron.. Och juste, grattis pappa så mycket på farsdag! :) Godnatt!

Lite bilder...

Jag skrev förut om när vi var och besökte flyktinglägret, och att vi inte fick fota där. Men de sa sedan att det var okej att ta några bilder om vi var diskreta. Typiskt nog glömde jag kameran i bilen... men jag passade istället på att ta lite bilder från bilen när vi var påväg ut ur lägret. De tänkte jag dela med mig av här:

Shopping day in Chiang Mai!

Igar flyttade vi fran Ernviks hus for att bo tva natter pa Riverside Guest house, innan vi aker tillbaka till Mae Sariang. Vi kande att vi (framfor allt Johanna) ville vila upp sig lite innan vi aker hem. Dessutom hade vi mycket shopping att gora, eftersom allt verkligen inte finns i MS. Vi behovde klader, hushallsprylar, mat och bakingredienser. Tyvarr kan man inte hitta allt det har pa samma stalle, sa det blev mycket farande i staden. Forst akte vi till Central, ett stort shoppingscenter, dar vi gjorde lite kladshopping. Sedan akte vi till Carrfour, dar vi kopte mat och hushallsprylar. Efter det akte vi till Yok och handlade diverse bakingredienser och lite annat. Yok ar en valdigt bra affar eftersom den har manga vasterlanska varor till rimliga priser. Efter detta akte vi till busstationen och bokade biljetter hem till imorron. Allt detta hann vi med pa 4 timmar -ganska effektivt! Tillslut hade vi sa manga pasar sa ni kan tanka er att folk kollade!

Det blev mycket Song Teow och Tuk Tuk idag (Song Teow = minibuss/taxi, Tuk Tuk = ett litet fordon pa tre hjul). Det ar valdigt billigt att aka dessa fordon, det kostar val i genomsnitt runt 30 baht (ca 6 kr) i staden. Men det hander ganska ofta att chafforna sager dyrare priser till turister. Generellt ar det nog sa att om man fragar om priset innan, eller om chafforen sager ett pris innan, blir det dyrare (aven om man lyckas pruta lite). Man far oftast det riktiga priset om man inte fragar forran efterat. Det ar lite klurigt det dar, men hur som helst handlar det oftast bara om nagra kronor. Det ar lite kul att man kan bli sa irriterad nar det ar 20 baht dyrare an vanligt (vilket ar typ 4,50). Men man vanjer sig fort vid att det ar sa billigt i detta land! Och vi ar ju faktiskt inga turister...aven om kanske ser ut som sana!

En sak som alltid ar lite kul nar man ska aka Tuk Tuk eller Song Teow ar nar man sager ett stalle dit man ska, som har ett engelskt namn, tex Central eller Riverside Guest house, sa forstar de ibland inte eftersom man inte har thailanskt uttal. Aven fast det ar engelska ord sager de kanske "Cintaaah" istället for "Central" och "Livasaaaay" istallet for "Riverside". Och det ar ju ironiskt nog vi som uttalar fel, fast det egentligen ar ratt, jag menar, det ar ju ratt for dem. Andra ord som blir roliga ar till exempel: "Ram hospital" = "Laam hopitaah", "Thung hotel road" = "Tongh hoteee lood" osv. Engelska med thaibrytning alltsa!

Om ni undrar varfor jag inte kan skriva alla bokstaver ar det for att jag sitter pa ett internetcafe. Jag struntade dumt nog i att ta med min dator hit. Aja, nu ska jag sluta innan det blir allt for "dyrt".

Kram Louise

Planer ändras hela tiden

I söndags var både jag och Johanna inställda på att åka till Laos och fixa våra visum (trots Johannas sjukdom), vi såg liksom inte att vi hade något annat val. Vi gick upp väldigt tidigt och tog bussen från Mae Sariang till Chiang Mai (ca 4 h). Sedan åkte vi till Ernviks hus för att vila oss i några timmar. När vi väl hade kommit dit pratade vi med Ulrika som sa att det var bäst att vi bokade om våra biljetter. Det skulle helt enkelt inte funka att åka 12 timmar i en minibuss i det tillståndet som Johanna var i.

Sedan åkte vi till sjukhuset för att undersöka om Johanna hade Dengue eller Malariya. Men det hade hon inte som tur var. Hon skulle dock komma tillbaka om hon inte mådde bättre. Så på tisdagen åkte vi tillbaka till sjukhuset och då ville de genast skriva in henne! Jag måste bara säga att de är lite väl försiktiga på thailändska sjukhus... De ville helst inte släppa iväg oss några timmar för att kunna gå till immigrationen och förlänga våra visum som vi var tvungna att göra eftersom de gick ut just den dagen... Tillslut lyckades vi i alla fall komma ifrån, och nu kan vi åtminstone stanna i landet till den 9:e december, alltid något!

Johannas diagnos var i alla fall typ vätskebrist mm. så de ville att hon skulle sova över på sjukhuset, och jag fick göra henne sällskap. Eftersom vi inte var förberedda på att sova över så hade vi inte med oss några saker, så jag lånade en fin sjukhusdräkt, samma som Johanna var tvungen att ha på sig (ljusblå i storlek L med små humlor på) att sova i!  Jag måste säga att trots den extrema försiktigheten och generositeten av att skriva ut mediciner, finns det mycket positivt med den thailändska sjukvården: korta väntetider och väldigt omhändertagande personal.

Doktorn ville helst se att Johanna blev helt frisk innan hon blev utskriven, men vi lyckades komma ut från sjukhuset dagen efter, efter tjatande och hjälp från Otto och Ulrika. Puh! Ett så långt dygn har jag inte upplevt på länge! Jag har helt klart haft mina tråkigaste dagar här i Thailand hittills! Så nu är det bäst för Johanna att hon blir helfrisk väldigt snart, haha! (men det ser ljusare ut nu i alla fall).

Vi kommer antagligen att stanna några dagar i Chiang Mai innan vi åker tillbaka till Mae Sariang. Vi kommer inte tillbaka med 3 månaders visum som det var tänkt, men vi har visum i alla fall! Som ni märker ändras planer väldigt fort här. Det var allt för stunden, ha det bra!

Kram Louise

Off to Laos!

Min dag har faktiskt mest bestått av tvätt. Jag har handtvättat till och från hela dagen! Jag vaknade idag vid tio-tiden, av att det knackade på dörren. Jag var så trött att jag först inte brydde mig om det, men det slutade aldrig knacka så tillslut gick jag upp. Utanför stod Bee (hostelföräldrarnas 10-åriga dotter). Hon har inte kommit hit på hela veckan så jag hade nästan glömt att hon brukar vara här. Efter ett tag kom lillsyrran också, Ben. De hjälpte mig att laga lunch, vilket var bra! Men de äter mycket! De tycker alltid att vår mat är jätte god, den är ju lite ovanlig om man jämför med karenmaten de brukar äta. De var i alla fall här större delen av dagen. Vi var nog inte så roliga, Johanna stackarn är sjuk och har legat i sängen hela dagen och jag tvättade ju som sagt typ hela tiden!

I alla fall var planen att vi skulle åka till Chiang Mai idag, men eftersom Johanna är sjuk så åker vi imorn bitti istället. Usch, va mycket resande det kommer bli imorron... Först fyra timmar med buss till Chiang Mai, sedan (klockan sju på kvällen) minivan i tolv timmar tror jag. Hur som helst går vanen inte till Laos utan till en stad i Thailand som ligger väldigt nära gränsen. Sedan ska vi åka vidare över gränsen till Laos, till huvudstad Vientiane där den thailändska ambassaden ligger.

Jag hoppas att allt ska gå bra och att vi får stanna i landet i 3 månader denna gång! Men jag är lite nervös... Man vet ju aldrig hur det kommer att gå, om det är lätt eller svårt att få visum och hur långt vi får. Aja, det borde gå bra. Det är svårt att säga hur länge vi blir borta, men det kan nog ta några dagar om man räknar med allt resande också. Wish us luck!

P.S. Ägna en tanke åt folket i Burma imorgon, när det så kallade "valet" ägs rum.

 

Hopp om förändring i Burma

Det händer väldigt mycket just nu omkring oss. Vi lever nära en stor konflikt, nämligen konflikten i Burma. Det är speciellt oroligt vid gränsen till Thailand, alltså bara några mil hemifrån oss. Vi märker dock inte mycket av dessa oroligheter, eftersom vi bor på den säkra sidan av gränsen. Men eftersom vi jobbar och umgås med karener (den folkgrupp som är bland de mest utsatta i Burma) känns det ändå väldigt nära.

Igår fick jag lite nya perspektiv på det hela, då vi gjorde en resa till ett av flyktinglägrena. I lägret som kallas för Mae Ra Moe lever ca 20 000 karener som har tvingats fly från Burma av politiska skäl. Vi åkte dit tillsammans med svenskgruppen, men in i det sista var det osäkert om vi skulle få komma in. Den thailänska staten vill helst inte ha besökare där överhuvudtaget. Vi kom i alla fall in, men vi blev tillsagda att inte ta några foton.

Vägen dit var inte så bra...

                                                               På väg in i flyktinglägret

Till ytan påminde lägret om en väldigt stor karenby. De verkar  ha ett fungerande samhälle på så vis att det finns skolor, affärer och en sjukvårdsklinik. Nästan som ett vanligt samhälle. Men det är inget vanligt samhälle, människorna har inte valt att leva där, de är inte fria. Faktum är att de måste leva där om de vill leva alls. För att återvända är inte möjligt och de är inte fria att bo någon annanstans.

Den 7:e november är det val i Burma. Detta val ger hopp hos flyktingarna, hopp om att få återvända hem. Men med allra största sannolikhet kommer inte något att förändras, eftersom detta val med allra största sannolikhet är uppgjort. Detta betyder att etniska minoritetsfolk och oliktänkande antagligen kommer att fortsätta att leva på ständig flykt.

Men hur länge ska människorna i Burma behöva leva under dessa förhållanden? I ett samhälle byggt på diktatur och förtryck, i ett samhälle utan yttrandefrihet och med brist på medmänsklighet?

Det kan tyckas att förändring verkar omöjligt. Men, ingenting är ju omöjligt. För att något ska förändras gäller det att världen får upp ögonen för konflikten och att vi är villiga att göra något åt detta. För regeringen i Burma är trots allt inte helt okänslig mot internationell kritik. Så länge konflikten i Burma uppmärksammas internationellt, finns det hopp om förändring.   

Peace out
/Louise

Morgonmarknad, Sverigebesök och glädjeyra!

Vilken härlig och annorlunda dag vi har haft idag! Det började tidigt, redan klockan 05.30 gick vi upp, frivilligt! Jag vet, det låter konsigt, men så här var det: Aphirak (hostelpappan) skämtade igår om att vi alltid sover så länge och att vi borde följa med honom till morgonmarknaden nästa morgon (idag). Marknaden började klockan 06.00. Detta var ett skämt från Aphiraks sida, vilket vi inte förstod. Så vi tänkte att vill han så gärna att vi följer med så får vi väl göra det. Så sagt och gjort gick vi upp tidigt och var klara till klockan sex. När Aphirak inte kom och hämtade oss antog vi att han hade glömt oss (det är inget märkvärdigt här i Thailand). Så då tänkte vi att har vi ändå gått upp tidigt kan vi ju lika gärna cykla till marknaden själva. Trots att vi var riktigt trötta var det ändå väldigt mysigt. Det är väldigt många människor här som går upp med tuppen!

När vi hade gått på marknaden ett tag och köpt lite grejer cyklade vi hem igen. På vägen hem mötte vi ingen mindre än Aphirak, som var minst sagt chockad att se oss! Han hade aldrig förväntat sig att se oss uppe så tidigt... Komiskt att vi var på väg hem när han just kom dit!

I alla fall så stupande jag i säng så fort vi kom hem, och sov i några timmar... Men jag fick seriöst lust att strypa alla tuppar som bor i närheten av vårt hus. Det finns inget värre än irriterande tuppar som skriker varannan sekund när man försöker sova!

Idag var det en speciell dag på hostlet. Det har nyligen kommit hit en stor svenskgrupp på 35 pers som ska besöka baptistsamfundets olika projekt osv. i Thailand och idag skulle de till Mae Sariang och hälsa på på hostlet. Därför hade de idag speciell mat och ett speciellt kvällprogram. Detta betydde även att våra lektioner blev inställda. Men åh, vilken härlig kväll det var! Alla elever var så glada av att få besök! Efter att programmet var slut gick alla runt och pratade med varandra, brev och presenter byttes ut och svenskarna fick rundvandring på hostlet.

Svenskarna

Alla eleverna ville bli fotade med svenskarna. Det var riktigt kul för de vågade inte fråga själva, så jag och Johanna fick gå runt och fråga "Ursäkta kan du tänka dig att vara med på kort?", "Kan du ställa dig där?", "Tack, nästa!" Haha! Alla tjejer vill bli fotade med de svenska tonårskillarna och även med de små blonda tjejerna!


Man förstår verkligen hur mycket detta betyder för eleverna; att ha faddrar, att få besök, att människor på andra sidan jorden bryr sig. De är även väl medvetna om att det bland annat är tack vare dessa människor som de fått chansen till skolgång. Så denna dag var verkligen speciell. Det var smiley-faces everywhere! "I'm so happy!" gick eleverna runt och sa. Denna glädje spred sig verkligen - vilken glädjeyra! Vilken tur jag har som får vara här och uppleva allt!

Bee, Suwanee, jag och Ben



Eleverna sjunger

Glada tjejor! (och kille med för den delen)

Populära svenskar
(Jag och Johanna fick agera fotografer hela kvällen!)

Spela spel 

Jag och Sriporn (en av de äldsta eleverna)

Det har varit en lång och härlig dag idag. Dagen avslutades med att jag och Johanna åt Djungelvrål som Johanna fick i ett brev (som var medskickat med svenskgruppen)! Om någon känner för att skicka brev till mig, så får ni hemskt gärna göra det! Ätbar post uppskattas extra mycket!

Detta är min adress:

Louise Frilund
11/3 M 13 Bankad
Mae Sariang
Mae Hong Son 58110
Thailand

Godnatt!