Hej alla! Jag har ett viktigt meddelande!
Eftersom jag inte längre kan lägga upp några bilder har jag bestämt mig för att byta bloggadress.
Så det är bara att gå in på min nya blogg (klicka på länken här nedanför):
www.8manaderithailand.blogspot.com
Jag lovar att lägga upp en massa bilder och roliga filmer, så fortsätt att följa min blogg!
Kramar/ Louise
onsdag 19 januari 2011
lördag 15 januari 2011
Världens längsta vecka
Jag ska berätta lite om den här veckan, som skulle kunna beskrivas som den allra längsta och faktiskt tråkigaste jag upplevt här i Thailand. I alla fall första delen. Första delen kändes det som att ingenting hände. I måndags var det väl helt okej, det kändes som att "Ja, nu har jag kommit in i vardagen igen efter en mycket häktisk månad". Men sen blev det så otroligt tråkigt och vardagligt, vi har typ inte haft nånting för oss om dagarna... Jättetrist! Så typ i tisdags/onsdags sjönk min energi nästan till botten, då blev plötsligt allt tråkigt. Det fortsatte i torsdags, och det kändes som att min låga energi gick ut över mina lektioner som också de kändes väldigt trista. Jag fattade inte varför allt plötsligt blivit så tråkigt... allt hade ju varit så himla bra innan!
Men självklart är det ju så att det är någon slags övergångsperiod, från att ha fullt upp hela tiden, till att allt bara är som vanligt. Det är vardag helt enkelt. Detta vore nog inte så jobbigt om vi skulle bo i en större stad, med massa folk och saker att göra. Men det gör vi ju inte. De vi känner i Mae Sariang går antingen i skolan eller jobbar om dagarna och är väldigt upptagna. Vi har inte heller något speciellt att göra om dagarna. Hur ska man då göra för att få en rolig vardag i en sovande stad? Lösningen är nog att skaffa riktiga rutiner. Till exempel borde vi börja träna och hitta på någon rolig aktivitet, på så sätt får man ju energi också.
Hur lång och meningslös denna vecka än kändes, så var ju faktiskt helgen meningsfull. I fredags åkte vi nämligen till det andra elevhemmet, i Sop Moei. Där lekte vi med barnen och körde lite engelskaundervisning. Det var roligt, men det var väldigt blyga och tilltalade oss med "phi" (som man tilltalar äldre respektfullt) och sa "kha" (artighetsord) efter varje mening. Vi körde de klassiska "undervisningslekarna" som vi brukar köra på hostlet i Mae Sariang, "Memory" och "Ta-rätt-kort"-leken. Vi blev lite förvånade, för de tyckte verkligen att dessa lekar var jätteroliga! De spelade Memory om och om igen, de ville aldrig sluta... Och i den andra leken, när de snabbast skulle ta rätt kort, blev de helt galna, typ som att det var världens roligaste lek! Det var kul att se. Men även fast de släppte loss i lekarna var det tyvärr väldigt tydliga lärar-elev-roller. Jag hoppas att vi kan lära känna varann mer så att vi kan komma ifrån dessa spända roller, med phi:andet och kha:andet. Men de var verkligen jättesöta, alla barnen!
Jag gjorde även något jag inte brukar göra... jag spelade nämligen volleyboll. De har tydligen sport på schemat typ varje dag. Av alla sporter är nog volleyboll den sport jag känner mig allra sämst på (och då är jag ingen sportmänniska direkt). Det roliga var att även fast eleverna var riktigt bra, så skulle de hela tiden passa mig! Haha, jag gjorde nog bort mig en del och mina armar dog typ varje gång jag kom i kontakt med bollen... men ibland får man bjuda på sig själv ;) Jag hoppas att volleyboll-proffset Johanna (ja, i mina ögon är du proffs) kan dela med sig lite av sina kunskaper, så att jag kan bli bättre och till och med tycka att det är kul (det är ju inte jättekul när man mest gör fel och när det gör så himla ont!). Mina armar svullnade seriöst upp och blev typ prickiga! Haha, ovan helt enkelt :) Men jag är nog ändå lite taggad på att lära mig... Jag misstänker nämligen att det kommer bli en del volleyboll på vårt hostel nu också, och jag kan ju inte undvika det förevigt ;)
Den här veckan har känts som en månad, så lång har den varit. Men fredag-lördag var ändå väldigt roliga! Och nästa vecka har vi lite saker att se fram emot. Vi ska bland annat åka till Burma-gränsen och fixa stämplar i våra pass. Gränsstaden vi ska åka till heter Mae Sot, och vi har hört att det ska vara en stad i "vilda västern"-stuket. Borde ju bli roligt och händelserikt! :)
Ha det bra så länge, nu ska jag lördagsmysa!
Men självklart är det ju så att det är någon slags övergångsperiod, från att ha fullt upp hela tiden, till att allt bara är som vanligt. Det är vardag helt enkelt. Detta vore nog inte så jobbigt om vi skulle bo i en större stad, med massa folk och saker att göra. Men det gör vi ju inte. De vi känner i Mae Sariang går antingen i skolan eller jobbar om dagarna och är väldigt upptagna. Vi har inte heller något speciellt att göra om dagarna. Hur ska man då göra för att få en rolig vardag i en sovande stad? Lösningen är nog att skaffa riktiga rutiner. Till exempel borde vi börja träna och hitta på någon rolig aktivitet, på så sätt får man ju energi också.
Hur lång och meningslös denna vecka än kändes, så var ju faktiskt helgen meningsfull. I fredags åkte vi nämligen till det andra elevhemmet, i Sop Moei. Där lekte vi med barnen och körde lite engelskaundervisning. Det var roligt, men det var väldigt blyga och tilltalade oss med "phi" (som man tilltalar äldre respektfullt) och sa "kha" (artighetsord) efter varje mening. Vi körde de klassiska "undervisningslekarna" som vi brukar köra på hostlet i Mae Sariang, "Memory" och "Ta-rätt-kort"-leken. Vi blev lite förvånade, för de tyckte verkligen att dessa lekar var jätteroliga! De spelade Memory om och om igen, de ville aldrig sluta... Och i den andra leken, när de snabbast skulle ta rätt kort, blev de helt galna, typ som att det var världens roligaste lek! Det var kul att se. Men även fast de släppte loss i lekarna var det tyvärr väldigt tydliga lärar-elev-roller. Jag hoppas att vi kan lära känna varann mer så att vi kan komma ifrån dessa spända roller, med phi:andet och kha:andet. Men de var verkligen jättesöta, alla barnen!
Jag gjorde även något jag inte brukar göra... jag spelade nämligen volleyboll. De har tydligen sport på schemat typ varje dag. Av alla sporter är nog volleyboll den sport jag känner mig allra sämst på (och då är jag ingen sportmänniska direkt). Det roliga var att även fast eleverna var riktigt bra, så skulle de hela tiden passa mig! Haha, jag gjorde nog bort mig en del och mina armar dog typ varje gång jag kom i kontakt med bollen... men ibland får man bjuda på sig själv ;) Jag hoppas att volleyboll-proffset Johanna (ja, i mina ögon är du proffs) kan dela med sig lite av sina kunskaper, så att jag kan bli bättre och till och med tycka att det är kul (det är ju inte jättekul när man mest gör fel och när det gör så himla ont!). Mina armar svullnade seriöst upp och blev typ prickiga! Haha, ovan helt enkelt :) Men jag är nog ändå lite taggad på att lära mig... Jag misstänker nämligen att det kommer bli en del volleyboll på vårt hostel nu också, och jag kan ju inte undvika det förevigt ;)
Den här veckan har känts som en månad, så lång har den varit. Men fredag-lördag var ändå väldigt roliga! Och nästa vecka har vi lite saker att se fram emot. Vi ska bland annat åka till Burma-gränsen och fixa stämplar i våra pass. Gränsstaden vi ska åka till heter Mae Sot, och vi har hört att det ska vara en stad i "vilda västern"-stuket. Borde ju bli roligt och händelserikt! :)
Ha det bra så länge, nu ska jag lördagsmysa!
tisdag 11 januari 2011
Vardag
Förra månaden var allt väldigt häktiskt, julspelet och julfiranderna tog mycket tid. Nu har vi börjat undervisa igen, och jag känner genast att jag har kommit tillbaka till vardagen.
Det vi gör om dagarna är framför allt att planera inför kvällens lektioner, utöver det cyklar vi till stan om vi har något ärende där, eller så är vi bara hemma. Rätt skönt, men vi borde komma igång med någon träning snart...
Att planera lektioner kan vara ganska tråkigt, ibland tar det väldigt lång tid och då kan det även bli lite stressigt... Kort sagt så är det oftast mycket roligare att hålla i lektionerna än att planera dem. Men ja, det blir ju bäst när man har välplanerade lektioner, så det är ju värt att lägga ner tid på ändå... ;)
Vi måste faktiskt ut och resa snart igen, på en kort visumresa. När vi var i Laos fick vi 2+2 månader i visum (double entry), vilket innebär att vi måste ut ur landet för att få en ny stämpel nu i januari, och då får vi automatiskt 2 månader till. Vi behöver alltså inte söka nytt och krångla, utan bara ta oss till gränsen. Därför tänkte vi åka till Burma-gränsen, som är närmast. Dit ska vi innan den 22:e januari.
Det är det som händer under den närmaste tiden, annars är det nog mest undervisning som gäller.
Nej, nu är det hög tid att planera kvällens lektioner... Vi hörs!
Det vi gör om dagarna är framför allt att planera inför kvällens lektioner, utöver det cyklar vi till stan om vi har något ärende där, eller så är vi bara hemma. Rätt skönt, men vi borde komma igång med någon träning snart...
Att planera lektioner kan vara ganska tråkigt, ibland tar det väldigt lång tid och då kan det även bli lite stressigt... Kort sagt så är det oftast mycket roligare att hålla i lektionerna än att planera dem. Men ja, det blir ju bäst när man har välplanerade lektioner, så det är ju värt att lägga ner tid på ändå... ;)
Vi måste faktiskt ut och resa snart igen, på en kort visumresa. När vi var i Laos fick vi 2+2 månader i visum (double entry), vilket innebär att vi måste ut ur landet för att få en ny stämpel nu i januari, och då får vi automatiskt 2 månader till. Vi behöver alltså inte söka nytt och krångla, utan bara ta oss till gränsen. Därför tänkte vi åka till Burma-gränsen, som är närmast. Dit ska vi innan den 22:e januari.
Det är det som händer under den närmaste tiden, annars är det nog mest undervisning som gäller.
Nej, nu är det hög tid att planera kvällens lektioner... Vi hörs!
lördag 8 januari 2011
En lördag i Mae Sariang
Vad har hänt idag egentligen? Jo, idag har det varit Childrens day i Thailand, hade ingen aning om att det fanns en sån dag, men det är ju bra! Det firades även i Mae Sariang. Så på morgonen gick jag och Johanna till elevhemmet för att se om några skulle dit. De hade dessvärre redan gått och de som var kvar satt och kollade på thai-soapor på tv:n. Ni skulle bara veta hur dåliga thai-soapor är, det går inte att beskriva! Men alla kollar på dem ändå! Vi kände inte att det var så kul så vi bestämde oss för att ta en tur till Saturday market och se om vi skulle träffa på några elever (flera av eleverna säljer på marknaden).Tyvärr hade vi bara en cykel (igen), våra cyklar turas liksom om att gå sönder, så vi fick många blickar på oss när vi cyklade runt på samma cykel... Man kan undra varför, egentligen? Men allt vi gör verkar ju va lite kul att se på! ;)
När vi hade gått omkring på Saturday market ett tag åkte vi vidare till platsen där Childrens day firandes. När vi kom så var det typ inga folk där, och då var klockan typ elva... folk är så tidiga här, alla går upp typ vid fyra-fem på morgonen varje dag... Efter turen på stan åkte vi och hämtade tvätt och åt sedan lunch. Sen åkte vi hem och slappade. Efter några timmar åkte vi tillbaka till elevhemmet, men eleverna satt fortfarande och kollade på tv! Det var typ två som spelade fotboll, och resten var antingen ute eller låg och sov. Vilket i och för sig inte är så konstigt. De är typ uppe från fem på morgonen till tio på kvällen och har fullt upp hela dagen, så jag förstår verkligen att de tar det lugnt på helgerna. Men jag tycker synd om de stackars elever som måste gå upp klockan fyra på lördagar för att stå och sälja på marknaden... Vi vågar knappt säga hur länge vi sover om dagarna, de känner sig liksom lata om de går upp klockan sex... Galet!
Vi lagade en riktigt god maträtt när vi kom hem, nämligen tacos! Eller tacos kanske man inte kan kalla det, men vi tog det vi hade och det blev riktigt gott. Vi stekte tortillabröd och kyckling, sedan hade vi tsatziki och grönsaker - mums!
Ikväll ska vi lördags-mysa med chips och film... Härligt med så här lugna dagar ändå! That's all for today... Ha det bra!
När vi hade gått omkring på Saturday market ett tag åkte vi vidare till platsen där Childrens day firandes. När vi kom så var det typ inga folk där, och då var klockan typ elva... folk är så tidiga här, alla går upp typ vid fyra-fem på morgonen varje dag... Efter turen på stan åkte vi och hämtade tvätt och åt sedan lunch. Sen åkte vi hem och slappade. Efter några timmar åkte vi tillbaka till elevhemmet, men eleverna satt fortfarande och kollade på tv! Det var typ två som spelade fotboll, och resten var antingen ute eller låg och sov. Vilket i och för sig inte är så konstigt. De är typ uppe från fem på morgonen till tio på kvällen och har fullt upp hela dagen, så jag förstår verkligen att de tar det lugnt på helgerna. Men jag tycker synd om de stackars elever som måste gå upp klockan fyra på lördagar för att stå och sälja på marknaden... Vi vågar knappt säga hur länge vi sover om dagarna, de känner sig liksom lata om de går upp klockan sex... Galet!
Vi lagade en riktigt god maträtt när vi kom hem, nämligen tacos! Eller tacos kanske man inte kan kalla det, men vi tog det vi hade och det blev riktigt gott. Vi stekte tortillabröd och kyckling, sedan hade vi tsatziki och grönsaker - mums!
Ikväll ska vi lördags-mysa med chips och film... Härligt med så här lugna dagar ändå! That's all for today... Ha det bra!
fredag 7 januari 2011
Att komma hem
När vi landade med flyget i onsdagskväll åkte vi direkt till guesthouset där vi skulle sova. Vi slogs genast av hur kallt det hade blivit, eller så var det helt enkelt så kallt även innan, kanske har vi råkat vänja oss vid värme dygnet runt...? Hur som helst skulle vi dagen efter ha möte tillsammans med de två karenerna som ska till Sverige som praktikanter om bara några veckor. Så nästa morgon åkte vi direkt till TKBC-kontoret. Mötet gick bra, vi lärde dem bland annat lite svenska och lite om den svenska kulturen. Dessutom var Oil med, som tidigare varit i Sverige som volontär. Hon berättade om sina erfarenheter och kunde även översätta det vi berättade för dem, vilket var väldigt bra!
Efter det tog vi första bästa buss hem till Mae Sariang, vilket råkade vara den stora, skumpiga, långsamma bussen som tar 4 ½ timma. Det var det värsta bussresan hittills! Bussen hade både fönster och dörrar öppna, vilket gjorde att det var svinkallt under hela resan. Jag satt och försökte vira in mig i gardinen när det var som värst! När vi tillslut var framme hade det blivit mörkt och vi ville iväg till hostlet så fort som möjligt. Det är dock alltid ett problem när vi kommer till busstationen med stora väskor och inte har någon skjuts... Det finns ju inte direkt några Tuk Tuk's i den här "staden"! Vi försökte fråga om nån vänlig själ ville skjutsa oss, men det gick inte så bra denna gång. Tillslut började vi gå med våra stora väskor och rätt som det var träffade vi på två elever som var ute med moppen. De frågade genast om de kunde hjälpa oss, vilket vi inte kunde säga nej till! Än en gång, vi har världens bästa elever! <3
En kort stund senare stack vi iväg till hostlet med varsin knäckemacka i handen. Det blev minst sagt ett kärt återseende! Vi hade med oss en massa foton från de olika julfesternna vi varit på tillsammans med eleverna i december, vilket verkligen uppskattades. Alla ville kolla och det var många som till och med ville köpa bilder...! Vi förklarade att det inte gick för sig eftersom de var till för alla. Alla elever var hur som helst väldigt glada och det kändes riktigt bra att vara tillbaka. De är så härliga, hela bunten!!
Igår började jag även ha lektioner igen, efter en ganska lång tids uppehåll (när vi höll på med julspelet gick ju alla lektioner bort). Det var kul att komma igång igen, även om det inte alltid är världens roligaste att planera lektioner så är det i alla fall nästan alltid kul att hålla i dem!
Det var allt för nu. Ha det bra! Jag lovar att jag inte ska dröja lika länge innan jag skriver igen nästa gång... (Men nu har jag ändå skrivit tre inlägg på en kväll, ganska ambitiöst ändå va?)
Kram så länge!
Efter det tog vi första bästa buss hem till Mae Sariang, vilket råkade vara den stora, skumpiga, långsamma bussen som tar 4 ½ timma. Det var det värsta bussresan hittills! Bussen hade både fönster och dörrar öppna, vilket gjorde att det var svinkallt under hela resan. Jag satt och försökte vira in mig i gardinen när det var som värst! När vi tillslut var framme hade det blivit mörkt och vi ville iväg till hostlet så fort som möjligt. Det är dock alltid ett problem när vi kommer till busstationen med stora väskor och inte har någon skjuts... Det finns ju inte direkt några Tuk Tuk's i den här "staden"! Vi försökte fråga om nån vänlig själ ville skjutsa oss, men det gick inte så bra denna gång. Tillslut började vi gå med våra stora väskor och rätt som det var träffade vi på två elever som var ute med moppen. De frågade genast om de kunde hjälpa oss, vilket vi inte kunde säga nej till! Än en gång, vi har världens bästa elever! <3
En kort stund senare stack vi iväg till hostlet med varsin knäckemacka i handen. Det blev minst sagt ett kärt återseende! Vi hade med oss en massa foton från de olika julfesternna vi varit på tillsammans med eleverna i december, vilket verkligen uppskattades. Alla ville kolla och det var många som till och med ville köpa bilder...! Vi förklarade att det inte gick för sig eftersom de var till för alla. Alla elever var hur som helst väldigt glada och det kändes riktigt bra att vara tillbaka. De är så härliga, hela bunten!!
Igår började jag även ha lektioner igen, efter en ganska lång tids uppehåll (när vi höll på med julspelet gick ju alla lektioner bort). Det var kul att komma igång igen, även om det inte alltid är världens roligaste att planera lektioner så är det i alla fall nästan alltid kul att hålla i dem!
Det var allt för nu. Ha det bra! Jag lovar att jag inte ska dröja lika länge innan jag skriver igen nästa gång... (Men nu har jag ändå skrivit tre inlägg på en kväll, ganska ambitiöst ändå va?)
Kram så länge!
Skillander i landet
Den 28/12-4/1 tog vi en tur ner till havet i Phuket, tillsammans med min familj. Väldigt härligt var det! Ett par skillnader mellan den södra och den norra delen som jag noterade var bland annat:
- Solen var väldigt mycket starkare där nere än hemma. Till och med när det var mulet lyckades jag bränna mig...
- Thailändarna pratade mycket bättre engelska i Phuket
- Allt var så mycket dyrare i Phuket än vad det är i Chiang Mai!
- Det fanns svenskar överallt, man kunde inte gå en meter utan att höra svenska, se en svensk flagga, en svensk meny eller svenska kvällstidningar (ja, det såldes både Aftonbladet och Expressen). Försäljarna hade naturligtvis lärt sig några fraser på svenska också. Det värsta jag hörde var "Köp två för hundra baht, billigt! Billigare än Ullared!" Då skämdes jag faktiskt nästan över att vara svensk...
Det fanns fantastiska stränder och öar! Men, naturen i norra Thailand är absolut lika fantastisk, fast på ett annat sätt. De går liksom inte att jämföra.
Lite tankar om den så enformiga bilden som finns av Thailand:
Under tiden jag har varit här har jag allt mer börjat irritera mig på den blid som finns av Thailand, landet framstår alltid som ett enda stort sol-och bad-paradis, ingenting annat. Det finns som sagt härliga stränder och öar här, men det finns så mycket mer. Vill man uppleva kulturen på riktigt föreslår jag att man åker norrut! Chiang Mai är en perfekt stad om man är ute efter spännande utflykter, kultur och religon. Exempelvis finns det i Chiang Mai 300 tempel att besöka. Eller varför inte ta en tur upp i bergen, se den vackra naturen på nära håll och kanske besöka en by och se hur livet där är. Livet i byarna är allt annat än vad man förknippar Thailand med. Jag har fått en helt annan bild av landet under de här månaderna. Jag har upptäckt ett land som är så mycket mer än sol och bad. Ett land jag inte trodde fanns innan. Det är både härligt och nyttigt att vidga sina vyer, även fast allt man upptäcker inte alltid är bra.
Hur som helst, havet var väldigt nice men det är härligt att vara tillbaka. Det var dock lite sorgligt att säga hejdå till familjen på flygplatsen när vi skulle med olika plan! Men det var väldigt roligt att ha dem här, att få visa hur jag bor och jobbar mm. Och tack för alla presenter, speciellt de många ätbara!
- Solen var väldigt mycket starkare där nere än hemma. Till och med när det var mulet lyckades jag bränna mig...
- Thailändarna pratade mycket bättre engelska i Phuket
- Allt var så mycket dyrare i Phuket än vad det är i Chiang Mai!
- Det fanns svenskar överallt, man kunde inte gå en meter utan att höra svenska, se en svensk flagga, en svensk meny eller svenska kvällstidningar (ja, det såldes både Aftonbladet och Expressen). Försäljarna hade naturligtvis lärt sig några fraser på svenska också. Det värsta jag hörde var "Köp två för hundra baht, billigt! Billigare än Ullared!" Då skämdes jag faktiskt nästan över att vara svensk...
Det fanns fantastiska stränder och öar! Men, naturen i norra Thailand är absolut lika fantastisk, fast på ett annat sätt. De går liksom inte att jämföra.
Lite tankar om den så enformiga bilden som finns av Thailand:
Under tiden jag har varit här har jag allt mer börjat irritera mig på den blid som finns av Thailand, landet framstår alltid som ett enda stort sol-och bad-paradis, ingenting annat. Det finns som sagt härliga stränder och öar här, men det finns så mycket mer. Vill man uppleva kulturen på riktigt föreslår jag att man åker norrut! Chiang Mai är en perfekt stad om man är ute efter spännande utflykter, kultur och religon. Exempelvis finns det i Chiang Mai 300 tempel att besöka. Eller varför inte ta en tur upp i bergen, se den vackra naturen på nära håll och kanske besöka en by och se hur livet där är. Livet i byarna är allt annat än vad man förknippar Thailand med. Jag har fått en helt annan bild av landet under de här månaderna. Jag har upptäckt ett land som är så mycket mer än sol och bad. Ett land jag inte trodde fanns innan. Det är både härligt och nyttigt att vidga sina vyer, även fast allt man upptäcker inte alltid är bra.
Hur som helst, havet var väldigt nice men det är härligt att vara tillbaka. Det var dock lite sorgligt att säga hejdå till familjen på flygplatsen när vi skulle med olika plan! Men det var väldigt roligt att ha dem här, att få visa hur jag bor och jobbar mm. Och tack för alla presenter, speciellt de många ätbara!
livstecken
Jag kom på att jag visst inte har skrivit sedan julafton. Eller kom på och kom på... Jag har väl haft det i bakhuvet, och kanke fått det påpekat för mig ibland... Så här kommer ett litet tecken på att jag faktiskt fortfande lever!
Så, vad har hänt sedan julafton?
25/12 Juldagen - Julfest i Choklo
På juldagen åkte vi iväg till byn Choklo för ännu ett julfirande. Familjen hade hyrt en stor bil med chafför, så förrutom oss hade vi plats med några elever också. Hostelfamiljen åkte med en bil där de även fick plats med typ 11-12 elever. Krokiga och skumpiga vägar (som vanligt), den sista biten kunde inte chaffören köra så då blev vi hämtade av några från byn. Det var ungefär 40 min på riktigt dålig väg med flakbil. Riktigt kul att åka på flak, men så obekvämt! Eleverna, som är vana vid att sitta på flak när de får åka bil, kunde sitta blixtstilla och till och med sova, medan vi satt på helspänn och kastades runt hur som helst.
Jag och Johanna har varit i Choklo förrut och det var kul att komma tillbaka, men väldigt otippat att vi faktiskt åkte till samma by, när det finns så många! Man kan verkligen säga att Choklo ligger "mitt ute i ingenstans". Det finns varken skola eller sjukhus i närheten. Människorna där är självklart inte vana vid att se vita människor så vi fick mycket uppmärksamhet som vanligt.
Min familj var väldigt farscinerade av att vi skulle sitta på golvet och äta och att man även sover på golvet. Vi fick än en gång sova i byledarens hus (vilket är det finaste huset i byn) och vi blev mycket väl omhändertagna. På kvällen var det fest med uppträdanden av olika slag. Självklart skulle vi svenskar uppträda, så vi sjöng "Nu tändas tusen juleljus", det gick förvånadsvärt bra faktiskt! Sedan skulle jag och Johanna sjunga med eleverna, så vi sjöng "This little light of mine" (igen). Sedan var det två elever som ville att vi skulle dansa med dem, samma dans som vi gjorde till julspelet (till Love shine a light). Det blev väldigt spontant, men vi kunde den ju så det gick bra! Julfesten höll på väldigt länge, de ville liksom aldrig sluta. När det inte fanns fler uppträdaden så började de fråga folk i publiken tills nån gav med sig! Det blev med andra ord många timmar sittande på trägolv den kvällen, haha. Men väldigt mysigt var det och det var härligt att vara där med våra härliga elever och familjen såklart!
26/12 Annandagen - Resdag
Dagen efter var det gudstjänst och även då skulle vi uppträda. Vi sjöng "Låt det brinna" vilket blev en katastrof enligt mitt tycke eftersom varken jag eller Johanna kunde hålla oss för skratt när vi skulle sjunga andrastämman! Familjen kunde ialla fall hålla sig så det var ju bra, men jag kände att jag gjorde bort mig totalt, att sjunga andrastämman på "Låt det brinna" och skratta samtidigt är verkligen ingen bra kombination! Det är fortfarande sjukt pinsamt när jag tänker tillbaka på det, än är det för tidigt för att kunna skratta åt alltihop! Jag och Johanna sjöng i alla fall även Mary's boy child" med eleverna, vilket gick bra...
Sedan åkte vi till Mae Sariang, sa hejdå till eleverna, för att sedan åka vidare till Chiang Mai. Det kändes seriöst som att vi skulle åka tillbaka till Sverige och aldrig mer se våra små goa elever! Vill inte ens tänka på hur sorgligt det kommer att bli när vi väl åker hem... Hur som helst blev det en riktig bildag... 3 timmar från Choklo till Mae Sariang och sedan timmar till Chiang Mai.
27/12 - Utflyktsdag med familjen i Chiang Mai
Denna dag tog jag och Johanna med familjen på utflykter runt om och i Chiang Mai. Först åkte vi till vattenfallet Bua Tong, ett vattenfall som man kan klättra hur mycket som helst i utan att halka eller ramla ner ifrån. Det tyckte de var häftigt, vi tyckte dock inte att det var lite imponerande denna gång, men fotfarande väldigt härligt såklart! Sedan åkte vi till templet på Doi Suthep, ett berg precis utanför stan. Där var vi ett tag sedan åkte vi vidare till Natt-marknaden i stan. Efter det var vi trötta och åkte tillbaka till hotellet!
Nu har ni fått en "liten" tillbakablick på vad jag har haft för mig. Jag fortsätter i nästa inlägg så att det inte blir allt för långt. Hoppas ni orkar läsa :)
Så, vad har hänt sedan julafton?
25/12 Juldagen - Julfest i Choklo
På juldagen åkte vi iväg till byn Choklo för ännu ett julfirande. Familjen hade hyrt en stor bil med chafför, så förrutom oss hade vi plats med några elever också. Hostelfamiljen åkte med en bil där de även fick plats med typ 11-12 elever. Krokiga och skumpiga vägar (som vanligt), den sista biten kunde inte chaffören köra så då blev vi hämtade av några från byn. Det var ungefär 40 min på riktigt dålig väg med flakbil. Riktigt kul att åka på flak, men så obekvämt! Eleverna, som är vana vid att sitta på flak när de får åka bil, kunde sitta blixtstilla och till och med sova, medan vi satt på helspänn och kastades runt hur som helst.
Jag och Johanna har varit i Choklo förrut och det var kul att komma tillbaka, men väldigt otippat att vi faktiskt åkte till samma by, när det finns så många! Man kan verkligen säga att Choklo ligger "mitt ute i ingenstans". Det finns varken skola eller sjukhus i närheten. Människorna där är självklart inte vana vid att se vita människor så vi fick mycket uppmärksamhet som vanligt.
Min familj var väldigt farscinerade av att vi skulle sitta på golvet och äta och att man även sover på golvet. Vi fick än en gång sova i byledarens hus (vilket är det finaste huset i byn) och vi blev mycket väl omhändertagna. På kvällen var det fest med uppträdanden av olika slag. Självklart skulle vi svenskar uppträda, så vi sjöng "Nu tändas tusen juleljus", det gick förvånadsvärt bra faktiskt! Sedan skulle jag och Johanna sjunga med eleverna, så vi sjöng "This little light of mine" (igen). Sedan var det två elever som ville att vi skulle dansa med dem, samma dans som vi gjorde till julspelet (till Love shine a light). Det blev väldigt spontant, men vi kunde den ju så det gick bra! Julfesten höll på väldigt länge, de ville liksom aldrig sluta. När det inte fanns fler uppträdaden så började de fråga folk i publiken tills nån gav med sig! Det blev med andra ord många timmar sittande på trägolv den kvällen, haha. Men väldigt mysigt var det och det var härligt att vara där med våra härliga elever och familjen såklart!
26/12 Annandagen - Resdag
Dagen efter var det gudstjänst och även då skulle vi uppträda. Vi sjöng "Låt det brinna" vilket blev en katastrof enligt mitt tycke eftersom varken jag eller Johanna kunde hålla oss för skratt när vi skulle sjunga andrastämman! Familjen kunde ialla fall hålla sig så det var ju bra, men jag kände att jag gjorde bort mig totalt, att sjunga andrastämman på "Låt det brinna" och skratta samtidigt är verkligen ingen bra kombination! Det är fortfarande sjukt pinsamt när jag tänker tillbaka på det, än är det för tidigt för att kunna skratta åt alltihop! Jag och Johanna sjöng i alla fall även Mary's boy child" med eleverna, vilket gick bra...
Sedan åkte vi till Mae Sariang, sa hejdå till eleverna, för att sedan åka vidare till Chiang Mai. Det kändes seriöst som att vi skulle åka tillbaka till Sverige och aldrig mer se våra små goa elever! Vill inte ens tänka på hur sorgligt det kommer att bli när vi väl åker hem... Hur som helst blev det en riktig bildag... 3 timmar från Choklo till Mae Sariang och sedan timmar till Chiang Mai.
27/12 - Utflyktsdag med familjen i Chiang Mai
Denna dag tog jag och Johanna med familjen på utflykter runt om och i Chiang Mai. Först åkte vi till vattenfallet Bua Tong, ett vattenfall som man kan klättra hur mycket som helst i utan att halka eller ramla ner ifrån. Det tyckte de var häftigt, vi tyckte dock inte att det var lite imponerande denna gång, men fotfarande väldigt härligt såklart! Sedan åkte vi till templet på Doi Suthep, ett berg precis utanför stan. Där var vi ett tag sedan åkte vi vidare till Natt-marknaden i stan. Efter det var vi trötta och åkte tillbaka till hotellet!
Nu har ni fått en "liten" tillbakablick på vad jag har haft för mig. Jag fortsätter i nästa inlägg så att det inte blir allt för långt. Hoppas ni orkar läsa :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)