Världens längsta vecka

Jag ska berätta lite om den här veckan, som skulle kunna beskrivas som den allra längsta och faktiskt tråkigaste jag upplevt här i Thailand. I alla fall första delen. Första delen kändes det som att ingenting hände. I måndags var det väl helt okej, det kändes som att "Ja, nu har jag kommit in i vardagen igen efter en mycket häktisk månad". Men sen blev det så otroligt tråkigt och vardagligt, vi har typ inte haft nånting för oss om dagarna... Jättetrist! Så typ i tisdags/onsdags sjönk min energi nästan till botten, då blev plötsligt allt tråkigt. Det fortsatte i torsdags, och det kändes som att min låga energi gick ut över mina lektioner som också de kändes väldigt trista. Jag fattade inte varför allt plötsligt blivit så tråkigt... allt hade ju varit så himla bra innan!

Men självklart är det ju så att det är någon slags övergångsperiod, från att ha fullt upp hela tiden, till att allt bara är som vanligt. Det är vardag helt enkelt. Detta vore nog inte så jobbigt om vi skulle bo i en större stad, med massa folk och saker att göra. Men det gör vi ju inte. De vi känner i Mae Sariang går antingen i skolan eller jobbar om dagarna och är väldigt upptagna. Vi har inte heller något speciellt att göra om dagarna. Hur ska man då göra för att få en rolig vardag i en sovande stad? Lösningen är nog att skaffa riktiga rutiner. Till exempel borde vi börja träna och hitta på någon rolig aktivitet, på så sätt får man ju energi också.

Hur lång och meningslös denna vecka än kändes, så var ju faktiskt helgen meningsfull. I fredags åkte vi nämligen till det andra elevhemmet, i Sop Moei. Där lekte vi med barnen och körde lite engelskaundervisning. Det var roligt, men det var väldigt blyga och tilltalade oss med "phi" (som man tilltalar äldre respektfullt) och sa "kha" (artighetsord) efter varje mening. Vi körde de klassiska "undervisningslekarna" som vi brukar köra på hostlet i Mae Sariang, "Memory" och "Ta-rätt-kort"-leken. Vi blev lite förvånade, för de tyckte verkligen att dessa lekar var jätteroliga! De spelade Memory om och om igen, de ville aldrig sluta... Och i den andra leken, när de snabbast skulle ta rätt kort, blev de helt galna, typ som att det var världens roligaste lek! Det var kul att se. Men även fast de släppte loss i lekarna var det tyvärr väldigt tydliga lärar-elev-roller. Jag hoppas att vi kan lära känna varann mer så att vi kan komma ifrån dessa spända roller, med phi:andet och kha:andet. Men de var verkligen jättesöta, alla barnen!

Jag gjorde även något jag inte brukar göra... jag spelade nämligen volleyboll. De har tydligen sport på schemat typ varje dag. Av alla sporter är nog volleyboll den sport jag känner mig allra sämst på (och då är jag ingen sportmänniska direkt). Det roliga var att även fast eleverna var riktigt bra, så skulle de hela tiden passa mig! Haha, jag gjorde nog bort mig en del och mina armar dog typ varje gång jag kom i kontakt med bollen... men ibland får man bjuda på sig själv ;) Jag hoppas att volleyboll-proffset Johanna (ja, i mina ögon är du proffs) kan dela med sig lite av sina kunskaper, så att jag kan bli bättre och till och med tycka att det är kul (det är ju inte jättekul när man mest gör fel och när det gör så himla ont!). Mina armar svullnade seriöst upp och blev typ prickiga! Haha, ovan helt enkelt :) Men jag är nog ändå lite taggad på att lära mig... Jag misstänker nämligen att det kommer bli en del volleyboll på vårt hostel nu också, och jag kan ju inte undvika det förevigt ;)

Den här veckan har känts som en månad, så lång har den varit. Men fredag-lördag var ändå väldigt roliga! Och nästa vecka har vi lite saker att se fram emot. Vi ska bland annat åka till Burma-gränsen och fixa stämplar i våra pass. Gränsstaden vi ska åka till heter Mae Sot, och vi har hört att det ska vara en stad i "vilda västern"-stuket. Borde ju bli roligt och händelserikt! :)

Ha det bra så länge, nu ska jag lördagsmysa!