Att komma hem

När vi landade med flyget i onsdagskväll åkte vi direkt till guesthouset där vi skulle sova. Vi slogs genast av hur kallt det hade blivit, eller så var det helt enkelt så kallt även innan, kanske har vi råkat vänja oss vid värme dygnet runt...? Hur som helst skulle vi dagen efter ha möte tillsammans med de två karenerna som ska till Sverige som praktikanter om bara några veckor. Så nästa morgon åkte vi direkt till TKBC-kontoret. Mötet gick bra, vi lärde dem bland annat lite svenska och lite om den svenska kulturen. Dessutom var Oil med, som tidigare varit i Sverige som volontär. Hon berättade om sina erfarenheter och kunde även översätta det vi berättade för dem, vilket var väldigt bra!

Efter det tog vi första bästa buss hem till Mae Sariang, vilket råkade vara den stora, skumpiga, långsamma bussen som tar 4 ½ timma. Det var det värsta bussresan hittills! Bussen hade både fönster och dörrar öppna, vilket gjorde att det var svinkallt under hela resan. Jag satt och försökte vira in mig i gardinen när det var som värst! När vi tillslut var framme hade det blivit mörkt och vi ville iväg till hostlet så fort som möjligt. Det är dock alltid ett problem när vi kommer till busstationen med stora väskor och inte har någon skjuts... Det finns ju inte direkt några Tuk Tuk's i den här "staden"! Vi försökte fråga om nån vänlig själ ville skjutsa oss, men det gick inte så bra denna gång. Tillslut började vi gå med våra stora väskor och rätt som det var träffade vi på två elever som var ute med moppen. De frågade genast om de kunde hjälpa oss, vilket vi inte kunde säga nej till! Än en gång, vi har världens bästa elever! <3

En kort stund senare stack vi iväg till hostlet med varsin knäckemacka i handen. Det blev minst sagt ett kärt återseende! Vi hade med oss en massa foton från de olika julfesternna vi varit på tillsammans med eleverna i december, vilket verkligen uppskattades. Alla ville kolla och det var många som till och med ville köpa bilder...! Vi förklarade att det inte gick för sig eftersom de var till för alla. Alla elever var hur som helst väldigt glada och det kändes riktigt bra att vara tillbaka. De är så härliga, hela bunten!!

Igår började jag även ha lektioner igen, efter en ganska lång tids uppehåll (när vi höll på med julspelet gick ju alla lektioner bort). Det var kul att komma igång igen, även om det inte alltid är världens roligaste att planera lektioner så är det i alla fall nästan alltid kul att hålla i dem!

Det var allt för nu. Ha det bra! Jag lovar att jag inte ska dröja lika länge innan jag skriver igen nästa gång... (Men nu har jag ändå skrivit tre inlägg på en kväll, ganska ambitiöst ändå va?)

Kram så länge!