bad, mat och pinsamheter

Idag började vi med att gå till poolen som ligger väldigt nära vårt hus, tillsammans med Mitchiru (vår japanska vän, som vi pluggar med). Att simmar är typ den enda träningen man kan få här, det finns inga bra vägar att springa på och förresten kommer man med allra största sannolikhet att bli jagad av hundar om man springer... Hur som helst så passar vi på att bada så ofta vi kan nu, vi kommer ju antagligen inte kunna göra det när vi flyttar till Mae Sariang!

Efter poolen gick vi till "garaget" och åt, garaget kallar vi ett matställe som, av namnet att dömmar, ser ut som ett garage. Alla maträtter kostar 20 baht där (ca 4,50 kr), och det är väldigt gott, så vi har typ blivit stamkunder!

Har jag sagt att maten här är väldigt stark? Det kommer nog ta ett tag för magen att vänja sig.. Men thai-mat är hur gott som helst! Jag är bara lite rädd att jag kommer börjar hata kycklig snart, äter det ofta två gånger om dagen..!!

Efter lunchen cyklade vi till ett café där träffade ett par från Internationella kyrkan (de är från Nya Zealand), de vill typ hålla lite kontakt med oss för att se att vi har det bra... I alla fall råkande jag göra bort mig (det var ju bara en tidsfråga innan det skule hända nåt). Så här var det: när vi var färdiga så sa de "we're going to pray for you", vilket i mina öron lät som "we're going to pay for you". Så jag svarade lyckligt och förvånat  "Oh, really?!", dom "yeah...", jag: "THANK YOU!!" Sedan när de började be så fattade vad som hade hänt, och var typ tvungen att bita mig i tungan för att inte börja skratta..! Hur som helst betalade de sen... hehe.

När vi cyklade hem sen, cyklade jag först och glömde självklart att svänga i rätt korsning, så när Johanna ropade på mig, tvärbromsade jag mitt i korsningen framför alla bilarna, skrapade upp tån lite grann och svängde genast över till andra sidan - farligt och pinsamt! Hur som helst har jag vant mig lite vid trafiken nu, fast det är fortfarande läskigt att korsa en stor väg, när bilar och motorcyklar kommer från alla håll!

På kvällen var det språk som vanligt - det är så svårt, jag är ingen språkmänniska direkt, men jag tror ändå att jag har lärt mig en del, så det är väl hoppfullt!

Elin, Oskar, jag, Khruu Fon och Mitchiru
 - Johanna bakom kameran

Godnatt!