Vilken dag!

Oh jag måste berätta om min händelserika och roliga dag! Det började med att vi skulle åka med Por till en karenkyrka, en ganska bra bit ifrån vårt hus. Han och hans "syster" kom och hämtade upp oss med sina mopeder. Ja, jag har faktiskt börjat åka moppe, jag som inte tänkte göra det i detta land. Men det är så smidigt och det är inte alls lika mycket trafik här som i Chiang Mai.

I alla fall åkte vi med Por och Pi, som denna "systern" hette. Karener kallar tydligen nära vänner för systrar, bröder, mostrar, morbröder osv. Väldigt förvirrande! Det var en väldigt stor kyrka vi kom till! Som vanligt fick vi lite halv-översättning. Mitt under gudstjänsten fick vi det plötsligt översatt att de ville att vi skulle sjunga en sång! "Ehhh, va?" tänkte vi, "Nu? Vilken sång?" Det var vi inte beredda på! Men eftersom man inte får tacka nej (det är väldigt oartigt) så gick vi förvirrat upp och sjöng det första som poppade upp i skallen på oss. Det råkade vara exakt samma sång som vi körde förra gången vi blev tillfrågade att sjunga: "Jag går på livets väg" - barnsången med tillhörande rörelser. Jag kan inte beskriva situationen annat än knäpp! Vi hade ju inte direkt fått chansen att sjunga igenom sången eller bestämma om vi skulle sjunga den en eller två gånger osv. Dessutom var det  accapella. Men vi sjöng, jag började skratta i mellanåt (gjorde inte saken bättre), rösten sprack lite ibland (måste låtit vackert). Ni kan tänka er! Dessutom såg publiken gravallvarliga ut, haha! Vi borde verkligen öva in en låt till nästa gång, kanske någon mer seriös. Men situationen var ju trots allt väldigt komisk. Som tur är har jag inte svårt att skratta åt mig själv! Det är helt okej att bjuda på sig själv ibland :)

Efter kyrkan åkte vi hem till någon som Por och Pi kände och åt lunch (karenmat). Sedan åkte vi med Por, Pi, hans riktiga syster, hans bror och en kille som hette Nom (även han en "bror") till ett vattenfall! Att åka till vattenfall är något som är vädligt typiskt thai. Jag rekommenderar verkligen alla som någon gång får chansen att åka till ett vattenfall, gör det! Det är himla roligt alltså. Vi klättrade, hoppade och plaskade allt vad vi orkade! Självklart togs det en massa bilder också.

Jag och Johanna!

Högt upp i vattenfallet!

Klättring!




Efter det åkte vi till söndagsmarknaden som hålls varje vecka i staden. Den var skrattretande liten jämfört med Chiang Mai's motsvarighet. Men det fanns god mat i alla fall! Efter att vi hade ätit åkte vi upp lite i bergen till en utsiktsplats och tittade på solnedgången! Det var häftigt. Det blev en hel del fotande och mycket skratt! Vilka knäppa människor! (positiv bemärkelse) Deras humor var verkligen knäpp, jag och Johanna skrattade mer åt dem än det som de tyckte var roligt, haha! Ett mycket härligt gäng måste jag säga! och verkligen ett härligt slut på en härlig dag.

Marknadsmat

Ojojoj, imorn måste jag verkligen planera lektioner!

Ha det så bra där hemma (eller var ni nu befinner er). Saknar er!

Roadtrip till Burma-gränsen

Idag har vi gjort en rolig och spännande utfllykt! Vi åkte till floden Salawin, som inte är vilken flod som helst, utan gränsfloden till Burma. Por kom och hämtade upp oss i en liten flakbil vid halv elva tiden. Bilen hade bara två säten, så vi blev lite rädda att en av oss skulle behöva sitta ensam på flaket. Men nej, vi skulle tydligen få plats i bilen. "Louise, you are smallest, you can sit there? (bakom sätena stod det en liten plastpall). Jag, inte riktigt säker på om han skämtade eller inte: "Hah, okeeey!" Han skämtade inte. Så där satt jag, hälften bakom Johannas säte och hälfen mellan sätena. Ni kan ju försöka föreställa er hur det såg ut! Det kändes lite som att jag var en illegal flykting som skulle transporteras någonstans! Obekvämt, men klart värt det. Man får vara lite flexibel!

Som vanligt var vägarna uppe i bergen allt annat än bra: skumpiga, leriga, trasiga. På ett ställe hade en stor stenbumling ramlat ner från bergen på vägen, så det var inte så lätt att ta sig förbi. Men utsikten var lovely som vanligt!

Stenbumling...

Upp på stenbumling!

Utsikten är i alla fall fin!

Roadtrip!

Det var häftigt att faktiskt se Burma, rakt över floden! Landet med ett av världens värsta diktaturer. Det är skrämmande vilka förhållande människorna där lever under, framförallt minoritetsgrupperna som blir förföljda och trakasserade av regeringen. Det är svårt att föreställa sig och svårt att förstå hur nära vi faktiskt är. Vi märker ju inget av vad som händer bara några mil från vår lilla stad. På torsdag i nästa vecka ska vi få åka till ett flyktingläger för flyktingar från Burma, det blir nog en upplevelse.

Burma

Tyvärr fick vi inte chansen att åka över med båt, det skulle vi nog ha bokat innan... men det såg ut att vara väldigt strömt också, så det var kanske lika bra. Jag hoppas att vi får chansen senare! På vägen hem stannade vi vid ett av alla stora risfält och fotade lite.

Vi hann knappt komma hem förän vi fick besök av Nong Bee och Nong Ben och även deras kompisar denna gång! Det var vi inte riktigt beredda på, men vi lekte och spelade spel med dem, så det var trevligt. Nong Ben, 6, med förväntansfull blick: "Tham kanon may?" (kan vi baka?). Denna gång var jag tvungen att göra henne besviken, vi kan ju inte baka varje dag haha! De var i alla fall här ett tag och sen försvann de lika fort som de kom! :)

Första lektionen avklarad!

Jag hade min första lektion idag! Jag vet inte riktigt om jag ska bedöma den som lyckad eller ej. Det var en grupp på tre tjejer och två killar, som alla var nya på hostlet (12-13 år). Man kan säga att deras kunskaper i engelska var väldigt begränsade... Så jag fick använd mycket thai, men det var svårt att förstå när de pratade thai med mig! Inte nog med att de pratar fort, de använder ju en annan dialekt än den vi har lärt oss (vi lärde oss central thai).

Först frågade jag om namn och ålder och lite vad de hade gjort idag (det mesta blev tyvärr på thai eftersom de inte förstod så mycket). Sedan gick vi igenom lite siffror, det kunde de! Efter det momentet frågade jag lite om deras familjer (det blev mest på thai) och sedan skulle de rita sina familjer. Det momentet tog större delen av lektionen eftersom alla hade så stora familjer och var så noga med att rita. Det roliga var att det mest var killarna i gruppen som satt och fnissade. En tjej var jätte frammåt och pratade hela tiden, på thai tyvärr. Sedan var det två tjejer som var lite blygare. Men så söta de var! Trots att de är 12-13 år ser de ut som 10! :)

Efter lektionen skulle vi följa med Por, en trevlig snubbe som vi träffade på ungdomskonferenser för några veckor sen som råkade bo i Mae Sariang, till en resturang. Det var trevligt. Imorn ska vi åka med honom till Burma-gränsen! Rätt coolt faktiskt, det ser jag fram emot. :)

En liten uppdatering bara

Idag har varit en ganska vanlig dag, vi har handlat och haft besök av Nong Bee och Nong Ben. Vi bakade chokladbollar tillsammans, vilket de verkligen tyckte var kul och gott! De är alltid kul att göra chokladbollar med barn, det blir så kladdigt och halva smeten försvinner alltid under tiden! Det är jämt här när vi ska laga lunch, vilket är rätt kul för de tycker alltid att vår mat är jätte god (jag lovar, det är sant!)

Vi har även gjort klart alla grupper och scheman för våra engelska-lektioner. Jag och Johanna ska undervisa 6 grupper var, plus hostelföräldrarna Aphirak och Nong Krang och även Nong Ben (6 år), måndag till fredag. Det blir ungefär två grupper per kväll (de nya eleverna ska vi undervisa två gånger i veckan). Imorn ska vi ha våra första lektioner! Det är båda grupper med nya elever, så vi får se hur det går! Men det ska bli kul att komma igång och se lite vad man har att göra med. :)

Vi var som vanligt på hostlet på kvällen, åt middag och satte upp grupperna och schemat. Vi fick även hjälv av en elev att översätta några vanliga sånger som de brukar sjunga, till fonetisk thai (eftersom vi inte har lärt oss thaiskrift än). Så nu kan vi snart sjunga med på thai också!

Nytt hem, ny vardag, nytt namn

Nu är vi på plats i Mae Sariang där vi ska spendera större delen av vår tid i Thailand. Vi flyttade hit i lördags och sen dess har vi haft ganska fullt upp med att städa, döda spindlar, packa upp, cyklat runt i stan och inhandla varor som är nödvändiga att ha i ett hushåll, med mera. Vi har även varit på hostlet några kvällar, ätit middag (karenmat) och träffat eleverna, som nyss har kommit tillbaka från sina byar (de har haft lov).

Vår första mat-shopping, nu ska det lagas massa god mat!

I måndagskväll hade vi lek-och lära känna-kväll med alla 60 elever. Det var inte så lätt som vi trodde att det skulle vara! Även den allra enklaste leken var svår att förstå, även fast vi tyckte att vi förklarade jättte tydligt. Vissa lekar gick i alla fall rätt bra - och kul var det, trots att det var lite kaosartat där ett tag! Igårkväll skulle alla elever skriva brev till faddrar i Sverige, så då hade vi det lugnt.

Flitiga elever som skriver brev till Sverige!

Det är bara ett fåtal elever, som vi har pratat med som kan föra en konversation på engelska. Många elever svarar på thai när vi frågar dem något och andra verkar inte förstår mer är "how are you?". Många är blyga nu i början, men det är ändå lite skrämmande att vi tycks kunna prata bättre thai än en del pratar engelska. Men pedagogiken i skolan är verkligen dålig, det handlar bara om att praggla in ord och repetera, inte prata. Så det är inte så konstigt att de inte vågar prata på ett språk de knappt använt i praktiken.

Hostelföräldrarna Aphirak och Nong Krang har tre barn, Nong Bee, Nong Ben och Nong Bok. Bee och Ben är två härliga tjejer på 10 och 6 år som verkligen tycker om att komma och hälsa på oss. Deras skola har inte börjat än så de kommer hit varje dag. Vi spelar spel, lagar mat, bakar och målar tillsammas bland annat. Deras lillebror, Bok är en liten baby på 8 månader, supersöt!

Jag och Nong Bee



Nong Ben och Nong Bok


 Vår stad, Mae Sariang är inte så liten som jag innan trodde, men den ligger så pass långt bort från storstan att västerlänningar anses vara väldigt exotiska. När vi cyklar runt i staden  kollar verkligen alla på oss. Många ler och hälsar glatt, då börjar vi undra om det är någon vi känner, men det är ofta främlingar. Medan andra ropar typ "Hello!", "What's your name?", "My name is...", "I love you!" osv. Så... uppmärksamhet får vi allt!

Jag måste säga att det är väldigt svårt att komma ihåg elevernas namn, näst intill omöjligt faktiskt! Men som tur är har alla thailändare och karener smeknamn, som används mer än deras riktiga. Det roliga med thai-smeknamn är att det inte har någon koppling till ens riktiga namn. Utan man kan till exempel heta "äpple" eller "regn", egentligen vad som helst! Mitt namn är väldigt svårt för thailändare att uttala. Det blir ofta Louie eller Lucy. Johannas namn kan också vara svårt att uttala, så därför kom vi på att vi båda behövde varsitt thai-namn. Några elever fick komma på namn åt oss. Mitt namn blev "Sôm" (=orange, apelsin). Det kanske inte direkt symboliserar mig, men det är i alla fall lättare att uttala än Louise!

Det har hänt ganska mycket under dessa dagar, men nu har jag skrivit tillräckligt!

Godnatt!

Fullt upp innan flytt!

Aaah! Nu är det bara två dagar kvar till flytten till Mae Sariang! Vilket betyder två saker:
1. Vårt softa liv i Chiang Mai är härmed slut
2.  Nu börjar äventyret på allvar!

Spännande, läskigt, förväntansfullt

Idag har vi ägnat hela dagen åt förberedelser inför flytten. Först åkte vi en fotoaffär och framkallade lite bilder som vi ska ha i huset och så tog jag visumbilder. Sedan åkte vi till Carrefour (typ ett väldigt stort Coop) och handlade mat och andra varor som vi antagligen inte kommer kunna hitta i Mae Sariang. Självklart kommer vi kunna köpa mat där, men utbudet är inte alls lika stort som i Chiang Mai. Sedan åkte vi till en affär som heter Yok, där man kan hitta många västerlänska varor, bland annat bakprodukter, till helt okej priser (västerlänska varor är annars ganska dyra).

Efter språklektionen bakade vi morotskaka. Det ska vi bjuda khruu Fon på imorn (vi ska även bjuda på middag). Anledningen är helt enkelt att vi imorn har vår sista thai-lektion och vi vill passa på att tacka henne för att hon är en så bra lärare och person! Kakan blev hur som helst hur god som helst, hoppas vi lyckas lika bra med maten..

Förresten! Jag tror att jag faktiskt börjar vänja mig lite med den kryddstarka maten. Här om dagen åt vi på en resturang tillsammans med Ewa och Ingvar (svenskarna vi bor med för tillfället). Jag och Ewa beställde samma maträtt (kycklingwok med cassewnötter). När vi nästan hade ätit upp påpekade hon att chilin smakade alldeles för mycket i maten. Jag, förvånad: "vilken chili?" Jag hade alltså inte ens märkt att det var stora chilibitar i maten, jag trodde att det var paprika! Jag var chockad att jag hade kunnat äta utan att ens märka den starka smaken. Haha, ibland överrsakar man sig själv! ;)

Annars har det regnat mycket de senaste dagarna, alltså väldigt mycket. Igår var hela vår gata översvämmad. Det blir alltid stora pölar (läs floder) på gatan efter regnskurarna, men igår var det ganska extremt, en decimeter djupt vatten att vada igenom! Med andra ord, det märks att det är regnperiod.

Ha det bra så länge! Skriver snart igen.

När två kulturer möts och krockar

Igår kunde jag inte sova, jag somnade nog inte förän klockan tre. Inte hann jag sova speciellt länge innan väckarklockan ringde! Klockan sju kom Pete (engelsk missionär) och Jirasak (vår ena handledare) och hämtade oss, och så bar det av till en by, ungefär mellan Chiang Mai och Chiang Rai, där det pågick ett ungdomsläger.

Väl framme möttes vi av den vackraste utsikten jag sett hittills - höga, gröna berg uppenbarade sig på alla sidor om oss, på så nära håll. Men det jag fick uppleva nästkommande timme var inte trevligt alls, enligt mig. En man undervisade ungdomarna om "att vara förberedd" inför äktenskapet. Jag och Johanna fick översättning av varsin tonåring, min tolk var tyvärr inte speciellt bra på engelska. Det kanske var där det gick fel.

Min upplevelse av undervisningen var i alla fall att han pratade om att man måste gifta sig med en kristen och om man inte gjorde det skulle ens barn inte att ha "rent blod". Sedan fick jag översatt att kvinnan är oren om hon har sex innan äktenskapet. Jag var så arg att jag höll på att koka över. Men det enda jag kunde göra var att sitta där och lyssna sammanbitet. Den lilla killen som översatte åt mig verkade tycka att allt som sades var helt naturligt. Kulturkrock!

Vi pratade senare med Pete och frågade om han kunde förklara lite mer om vad undervisningen egentligen handlade om, och om det var så illa som vi hade upplevt (speciellt jag). Efter att han hade förklarat förstod vi att vi inte hade fått hela översättnigen, utan bara det mest extrema. Jag var inte lika arg längre, även fast jag absolut inte höll med om mycket av vad som hade sagts. Men jag förstod lite mer i alla fall. Det finns många olika perspektiv på saker och ting. Något som är självklart för oss är främmande för andra, och vice versa. Den svenska kulturen och karenkulturen är nog så olika de bara kan bli.

Sedan när vi skulle äta lunch behövde vi inte stå i kö som alla andra, utan vi fick sitta i ett särskilt rum, med "de viktiga personerna" där maten var framdukad på bordet. Förrutom jag och Johanna var det en till kvinna, och sedan en massa gubbar.

Efter lunchen fick vi i alla fall lyssna på en man som var mycket trevligare att både se och lyssna på. Vi förstod inte så mycket, eftersom vi inte fick någon riktig översättning, men det märktes att han var en mycket bra talare - och det var inte svårt att förstå att han hade humor också.

Sedan var det sport - fotboll för killar och volleyboll för tjejer (som vanligt). Vi kollade på och pratade lite med trevliga människor och åt glass.

Barnen hängde på glass"bilen"

Sjuk...

Det är så typiskt att jag har gått och blivit sjuk nu, mitt i allt, när vi bara har en vecka kvar i Chiang Mai. Men det positiva är väl att det förhoppningsvis är över innan vi flyttar (förhoppningsvis är det redan över imorn..). Igår vaknade jag med feber och magont. Senare under dagen hade jag även huvudvärk och värk i lederna.

Idag sov jag till typ ett, och vaknade upp till att Johanna hade lagat pannkakor! Den perfekta maträtten när man inte har någon vidare mat-aptit, så då blev jag glad såklart! Vi har förresten flyttat tillbaka till familjen Ernviks hus nu. Familjen är nu  nere i Bagkok och sedan ska på semester till Laos. Men detta betyder inte att vi kommer att ha huset för oss själva, utan det kommer tre andra gäster som vi ska dela huset med. Jag och Johanna har däremot fått uppdraget att vara katt-och hundvakter under veckan, ingen av oss är några speciella djurvänner, men det ska nog gå bra ändå!

Imorgon ska vi till Chiang Rai, som ligger några timmar härifrån, om jag inte fortfarande känner mig sjuk då. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra där, typ som förra helgen... Vi får se helt enkelt. Förresten är visumresan bokad nu! Eller inte hela resan än. Hur som helst så åker vi den 7:e november med en van/minibuss till Laos där vi ska fixa nytt visum. Hoppas verkligen att vi får tre månader den här gången..!

Jaja, jag har inget mer speciellt att skriva, ha det bra så länge!

thailändare och faranger

Idag har det egentligen inte hänt så mycket, men det kan ju vara trevligt med en uppdatering i alla fall! Både jag och Johanna satt uppe till typ två på natten igår och skrev blogginlägg... Det tar faktiskt mycket längre tid än man tror, dessutom tar det typ hundra år att ladda upp bilder! Därför var det skönt att vi inte hade något inplanerat på förmiddagen.

Klockan tolv tog vi en song teow (minibuss-taxi) till Ernviks där vi åt lunch. Efter det åkte vi med Ulrika och de två amerikanska gästerna, Ester (som är över 80 år) och hennes dotter Sheila, till ett spetälske-sjukhus där det fanns ett museum och en affär med hantverk. Efter det åkte vi till en karenaffär (även den full med hantverk). Där fick jag och Johanna chansen att göra vår thai-läxa, som gick ut på att intervjua en thailändare om hans/hennes familj. Det var kul, men det är så svårt att förstå när de pratar fort!

Sedan var det dags för thai-lektion, men den blev tyvärr iställd. När vår lärare kom sa hon att hon inte mådde bra och frågade om vi kunde ställa in. Det var dumt, eftersom vi nu fick en lektion mindre, som vi knappast kommer kunna ta igen själva. Jag böjar bli lite stressad av att det är så få lektioner kvar - vi är ju långt ifrån fullärda..! Men det var även tråkigt att vår lärare inte mådde bra. Hon har tidigare varit väldigt öppenhjärtig och berättat om sina problem för oss. Så idag märkte vi med en gång att det hade hänt något...  Hoppas att det inte var så allvarligt att hon ställer in morgondagens lektion också bara.

Istället för att plugga spenderade vi tiden med att slappa - typiskt. Sedan gick vi ut på nattmarknaden (Night Bazaar). Nattmarknaden är varje kväll och vi hade inte varit där än, så vi tänkte att det var värt att kolla in. Dessutom är det bara att gå över bron för att komma dit. Men vilken besvikelse det var. Bara en massa faranger (västerlänska turister) överallt! Rena motsatsen till Sunday market som är mysig och där det mest är thailändare. Det enda positiva var de goda pankakorna jag åt (med banan och choklad) - yummie!

Jag gillar inte att bli sedd som turist. Alla bara antar att jag inte förstår eller kan säga ett ord på thai. Att thailändare alltid är jätte trevliga utåt och verkar älska västerlänningar, betyder inte att de inte har några fördomar eller snackar skit bakom våra ryggar. Jag tror att det är så i det här landet, att är du vit så kommer du aldrig att bli betraktad som thailändare, du kommer alltid att vara "farang" i deras ögon. Men det är ännu värre om du är svart, thailändare har ingen större respekt för afrikaner... Jag vet inte hur det är i resten av landet, men i Chiang Mai är det väldigt ovanligt att man ens ser svarta människor.

Jag har även märkt att de inte behandlar djur helt rätt i det här landet. På marknaden kan man köpa fåglar som är instängda i små, små burar för att sedan släppa dem fria. Du kan också se män som går omkring med elefanter på stan (typ i trafiken) för att locka turister... Inte helt rätt.

Jag känner att det här inte blev världens mest positiva blogginlägg, men så är det ibland! (det ska inte bli en vana, jag lovar) Imorn har vi ingenting på schemat förrutom språk, så då ska vi nog testa den lilla poolen vi har på gården!

Ha det bra där borta i Sverige (eller var ni nu befinner er)! Kramar från Thailand!

För en månad sen...

...satte jag för första gången min fot i Thailand... och i Asien. Sedan den dagen har det hänt en hel del. Jag har bland annat:

• Fått lära mig en ny kultur (som är ungefär motsatsen till den svenska)
• Börjat lära mig ett nytt språk (som inte har några likheter alls med varken svenska eller engelska)
• Fått upptäcka nya spännande platser och ny mat
• Fått träffa och lära känna jätte trevliga människor
• Upplevt väldigt mycket och fått nya lärdomar

Jag har inte skrivit på en vecka och detta har sin enkla förklaring: första delen av veckan hände det inte mycket alls, och sedan hände det så mycket att jag helt enkelt inte orkade. Till exempel så flyttade jag och Johanna igår, från Erviks till Riverside house - ett mycket trevligt guesthouse som ligger väldigt centralt.

Jag ska försöka berätta lite sammanfattat om helgen. I lördags skulle vi åka med Jirasak (en av våra handledare) till TKBC's ungdomskonferens. Men Jirasak glömde visst att han skulle hämta oss (han är väldigt virrig...), så Ulrika fick ringa och påminna honom, detta gjorde att han kom en timme senare än bestämt. Hans förklaring var att thailändare helt enkelt aldrig passar tider eller följer planeringar... Nu vet vi det!

Väl där träffade vi en volontär som hade varit i Sverige och två som ska åka dit i februari. Det var kul att byta ut lite erfarenheter och prata om skillnader i kulturerna. Efter att vi hade pratat en stund frågade Jirasak plötsligt: "Så.. har ni förberett en Power Point-presentation?" Vi, som knappt hade fått nån information alls om vad vi skulle göra där, svarade något chockade: "Öh.. nää? Skulle vi det..?" Det kändes verkligen som att det var VI som hade klantat oss! Haha, lite komiskt dock!

Nästan hela dagen tillbringade vi med Suu, som varit volontär i Sverige. Han kunde någolunda bra engelska så vi pratade mycket med honom om Sverige och Thailand osv. Stundvis kände vi oss dock väldigt vilsna på konferensen, det var typ vi och en massa killar (i alla fall 80 % av alla var killar), och de flesta pratade inte engelska. När vi kände oss som mest vilsna kom Pete (missionär från England, som bodde på området) och frågade om vi ville komma hem till honom en stund och träffa hans familj - det ville vi. Det var trevligt att komma bort en stund och prata med någon som faktiskt förstod oss! Vi stannade där ett tag, sedan var det dags för lovsång och konsert. Bra musik - bara det att allt var på karen så vi förstod ingenting.

Vi träffade en jätte trevlig tjej från Burma, som var väldigt bra på engelska. Hon var den enda som försökte översätta åt oss då någon pratade, problemet var bara att hon inte var karen och därför inte heller förstod (karen har samma skrift som burmesiska, men inte samma tal). Trots det försökte honändå tolka lite då hon trodde att hon förstod, vilket ledde till en del misstolkningar - till exempel bad hon oss att sätta oss ner när alla stod upp, så att vi fick hundra blickar på oss, haha!  Förrutom Suu, Pete och tjejen från Burma träffade vi en del andra trevliga människor, till exempel en rolig kille som bor i Mae Sariang (alltså samma stad som vi ska bo i)! Det var hur som helst en intressant, men väldigt energikrävande dag.

I söndags följde vi med Suu till en karenkyrka i Chiang Mai (de höll till på ett universitet). Att inte förstå är väldigt uttröttande, så vi höll båda på att somna! Men det positvia var: bra musik och väldigt trevliga och välkomnande människor. Många ville hälsa på oss, och till och med tacka oss (för vad förstod vi inte riktigt).Vi märkte efteråt att väldigt många kunde prata bra engelska, vilket vi inte är vana vid! Vi blev även bjudna på den finaste måltiden vi ätit i en kyrka. Efter kyrkan flyttade vi till Riverside guesthouse, där vi ska bo till på torsdag.

På söndagskvällen gick vi på Sunday market, eller Walking Street, som den också kallas. Den marknaden är så stor! Vi åt god marknadsmat och gick länge runt (väldigt uttröttande men himla mysigt). Det var så mycket människor att man verkligen var tvungen att följa strömmen för att komma någon vart!

Varm, trött och hungrig!

Idag följde vi med Ernviks, och deras två nya gäster på en turisttur utanför stan. Vi åkte till en stor botanisk trädgård och sedan till en stor elefantpark. Det var kul att se elefanter på så nära håll, men jag vet inte riktigt vad jag tycker om hela idén med själva elefantparken... Man har inte speciellt stor respekt för djur här. Speciellt elefanter och andra "turistattraktioner" har nog inte så mycket frihet.  Men jag måste säga att det var väldigt häftigt att se elefanterna måla egna tavlor..!

Några bilder från den botaniska trädgården:

Lite bilder från elefantparken:

 Skönt med ett bad!



 Efter den här dagen är jag helt slut, vilket mest beror på att vi varit ute i solen så mycket! Trots att jag druckit typ 5-6 flaskor vatten idag har jag ont i huvudet. Så det ska bli skönt med sovmorgon imorn!

Godnatt!

En helg fylld av nya intryck

Det känns som att det här blogginlägget kommer bli rätt långt, men det har hänt en hel del under de senaste dagarna. Jag ska ta det från början. I fredags morse packade vi bilen och började vår resa upp mot bergen, vi skulle besöka en karenby som heter Choklo och sedan hostlet och vårt framtida hem i Mae Sariang. Det var jag, Johanna, Ulrika, Dachö och Pitzamai. Ulrika skulle hålla ett seminarium om familjen och om att förstå barn, bland annat, och Dachö skulle översätta till karen. Det blev en lång bilresa på de mest krokiga och skumpiga vägar (om man nu kan kalla det så) jag någonsin åkt på. Fast vi satt fastspända så slängdes vi runt i bilen som trasdockor!

De varnade oss i alla fall

 

Utsikten under hela färden var iallafall helt sagolikt vacker. Miljön längst gränsen till Burma är så häftig! Det märktes på andra sätt att vi var nära Burma, tex. så var det passkontroller lite här och var, främst för att förhindra smuggling av flyktingar och knark..

Det är så svårt att ge en rättvis bild av utsikten

När vi efter en heldags bilresa äntligen kom fram till Choklo möttes vi genast av nyfikna blickar från alla håll. Mitt första intryck var att det var mycket djur överallt, mycket öppna hus (eller hyddor) och många barn. Vi fick sova i byledarens hus, vilket var det finaste huset i byn. Det fanns både toalett och dusch inomhus (thaidusch alltså), rena lyxen jämförelsevis med de flesta andra husen!

Vi som inte var vana vid att sova på
 golvet fick lyxen att sova i säng

På lördagen skulle Ulrika ha sitt seminarium för några karenkvinnor i byn, jag fick chansen att hjälpa henne med lite drama om familjerelationer. Hon pratade på thai och jag svarade på svenska, det var kul!

Alla karener är så vackra i sina dräkter, och både barnen och tanterna är så söta! På tal om barnen... så uttittad som jag blivit de här dagarna har jag nog aldrig blivit! Alla barn var väldigt nyfikna på oss, de hade nog aldrig förr sett vita människor. Alla tittade efter oss vart vi än gick, en del skrattade och viskade, andra hälsade artigt men försiktigt, och vissa blev rädda så fort de såg oss och sprang så fort de kunde därifrån! Snacka om att vi kände oss annorlunda och en aning exotiska! Några bilder jag tog från byn:

Ett karenhus

Svajig och trasig hängbro som vi
vågade oss över

 Vi gick i kyrkan på söndagen och alla barnen stirrade åter stort på oss hela tiden, och fnittrade så fort vi tittade på dem tillbaka. Bättre blev det inte av att vi satt där och svättades floder! Vi blev frågade om vi ville sjunga en sång, så vi körde spontant "Jag går på livets väg", självklart med medföljande rörelser!

Söndagsskola

Efter gudstjänsten kom vi på ett trick för att komma lite närmare barnen, vi tog först kort på dem och sedan visade vi dem bilden! Det funkade verkligen, de tyckte det var hur kul som helst att se sig själva i den underliga manicken, och ville bli fotade igen och igen! Efter det så följde de efter oss och blev bara mer nyfikna. De var så söta att jag bara ville ta med alla hem!!

En annan viktig sak om karenbyn var maten. Karener äter ris minst tre gånger per dag, till och med till frukost, vilket inte riktigt vi klarade av, så vi tog med oss bröd och jordnötssmör istället. Karener äter ris, och karener äter chili. Maten var ungefär hundra gånger så stark som thaimat, som är väldigt stark! Vi satt och svettades och våra läppar brann nästan upp, jag överdriver inte!

På söndagseftermiddagen lämnade vi byn för att åka till Mae Sariang, staden där vi ska bo i. Först åkte vi till hostlet och hälsade på, åt mat och kollade runt. Sedan sov vi vår första natt i, både mitt och Johannas FÖRSTA EGNA HUS! Dachö, som också jobbar som Ernviks hemhjälp, hjälpte oss med städningen, tur var det! Huset var ändå rätt fint, vi har varit eget rum och egen toalett, och en stor och fin trädgård med alla möjliga växter och frukter. Det är förövrigt himla bra att före detta volontärer har lämnat kvar en massa undervisningsmaterial, filmer, musik och en masas böcker - det kommer vi ha stor nytta av!.

Johanna utanförvårt hus



Vi var ju tvungna att stanna och titta
på utsikten ibland under vägen hem



Jag är helt slut efter helgens alla intryck, kvällens thailektion och av det faktum att klockan är över ett på natten nu. Nu hoppas jag att jag kan sova gott inatt!