En helg fylld av nya intryck

Det känns som att det här blogginlägget kommer bli rätt långt, men det har hänt en hel del under de senaste dagarna. Jag ska ta det från början. I fredags morse packade vi bilen och började vår resa upp mot bergen, vi skulle besöka en karenby som heter Choklo och sedan hostlet och vårt framtida hem i Mae Sariang. Det var jag, Johanna, Ulrika, Dachö och Pitzamai. Ulrika skulle hålla ett seminarium om familjen och om att förstå barn, bland annat, och Dachö skulle översätta till karen. Det blev en lång bilresa på de mest krokiga och skumpiga vägar (om man nu kan kalla det så) jag någonsin åkt på. Fast vi satt fastspända så slängdes vi runt i bilen som trasdockor!

De varnade oss i alla fall

 

Utsikten under hela färden var iallafall helt sagolikt vacker. Miljön längst gränsen till Burma är så häftig! Det märktes på andra sätt att vi var nära Burma, tex. så var det passkontroller lite här och var, främst för att förhindra smuggling av flyktingar och knark..

Det är så svårt att ge en rättvis bild av utsikten

När vi efter en heldags bilresa äntligen kom fram till Choklo möttes vi genast av nyfikna blickar från alla håll. Mitt första intryck var att det var mycket djur överallt, mycket öppna hus (eller hyddor) och många barn. Vi fick sova i byledarens hus, vilket var det finaste huset i byn. Det fanns både toalett och dusch inomhus (thaidusch alltså), rena lyxen jämförelsevis med de flesta andra husen!

Vi som inte var vana vid att sova på
 golvet fick lyxen att sova i säng

På lördagen skulle Ulrika ha sitt seminarium för några karenkvinnor i byn, jag fick chansen att hjälpa henne med lite drama om familjerelationer. Hon pratade på thai och jag svarade på svenska, det var kul!

Alla karener är så vackra i sina dräkter, och både barnen och tanterna är så söta! På tal om barnen... så uttittad som jag blivit de här dagarna har jag nog aldrig blivit! Alla barn var väldigt nyfikna på oss, de hade nog aldrig förr sett vita människor. Alla tittade efter oss vart vi än gick, en del skrattade och viskade, andra hälsade artigt men försiktigt, och vissa blev rädda så fort de såg oss och sprang så fort de kunde därifrån! Snacka om att vi kände oss annorlunda och en aning exotiska! Några bilder jag tog från byn:

Ett karenhus

Svajig och trasig hängbro som vi
vågade oss över

 Vi gick i kyrkan på söndagen och alla barnen stirrade åter stort på oss hela tiden, och fnittrade så fort vi tittade på dem tillbaka. Bättre blev det inte av att vi satt där och svättades floder! Vi blev frågade om vi ville sjunga en sång, så vi körde spontant "Jag går på livets väg", självklart med medföljande rörelser!

Söndagsskola

Efter gudstjänsten kom vi på ett trick för att komma lite närmare barnen, vi tog först kort på dem och sedan visade vi dem bilden! Det funkade verkligen, de tyckte det var hur kul som helst att se sig själva i den underliga manicken, och ville bli fotade igen och igen! Efter det så följde de efter oss och blev bara mer nyfikna. De var så söta att jag bara ville ta med alla hem!!

En annan viktig sak om karenbyn var maten. Karener äter ris minst tre gånger per dag, till och med till frukost, vilket inte riktigt vi klarade av, så vi tog med oss bröd och jordnötssmör istället. Karener äter ris, och karener äter chili. Maten var ungefär hundra gånger så stark som thaimat, som är väldigt stark! Vi satt och svettades och våra läppar brann nästan upp, jag överdriver inte!

På söndagseftermiddagen lämnade vi byn för att åka till Mae Sariang, staden där vi ska bo i. Först åkte vi till hostlet och hälsade på, åt mat och kollade runt. Sedan sov vi vår första natt i, både mitt och Johannas FÖRSTA EGNA HUS! Dachö, som också jobbar som Ernviks hemhjälp, hjälpte oss med städningen, tur var det! Huset var ändå rätt fint, vi har varit eget rum och egen toalett, och en stor och fin trädgård med alla möjliga växter och frukter. Det är förövrigt himla bra att före detta volontärer har lämnat kvar en massa undervisningsmaterial, filmer, musik och en masas böcker - det kommer vi ha stor nytta av!.

Johanna utanförvårt hus



Vi var ju tvungna att stanna och titta
på utsikten ibland under vägen hem



Jag är helt slut efter helgens alla intryck, kvällens thailektion och av det faktum att klockan är över ett på natten nu. Nu hoppas jag att jag kan sova gott inatt!