Roadtrip till Burma-gränsen

Idag har vi gjort en rolig och spännande utfllykt! Vi åkte till floden Salawin, som inte är vilken flod som helst, utan gränsfloden till Burma. Por kom och hämtade upp oss i en liten flakbil vid halv elva tiden. Bilen hade bara två säten, så vi blev lite rädda att en av oss skulle behöva sitta ensam på flaket. Men nej, vi skulle tydligen få plats i bilen. "Louise, you are smallest, you can sit there? (bakom sätena stod det en liten plastpall). Jag, inte riktigt säker på om han skämtade eller inte: "Hah, okeeey!" Han skämtade inte. Så där satt jag, hälften bakom Johannas säte och hälfen mellan sätena. Ni kan ju försöka föreställa er hur det såg ut! Det kändes lite som att jag var en illegal flykting som skulle transporteras någonstans! Obekvämt, men klart värt det. Man får vara lite flexibel!

Som vanligt var vägarna uppe i bergen allt annat än bra: skumpiga, leriga, trasiga. På ett ställe hade en stor stenbumling ramlat ner från bergen på vägen, så det var inte så lätt att ta sig förbi. Men utsikten var lovely som vanligt!

Stenbumling...

Upp på stenbumling!

Utsikten är i alla fall fin!

Roadtrip!

Det var häftigt att faktiskt se Burma, rakt över floden! Landet med ett av världens värsta diktaturer. Det är skrämmande vilka förhållande människorna där lever under, framförallt minoritetsgrupperna som blir förföljda och trakasserade av regeringen. Det är svårt att föreställa sig och svårt att förstå hur nära vi faktiskt är. Vi märker ju inget av vad som händer bara några mil från vår lilla stad. På torsdag i nästa vecka ska vi få åka till ett flyktingläger för flyktingar från Burma, det blir nog en upplevelse.

Burma

Tyvärr fick vi inte chansen att åka över med båt, det skulle vi nog ha bokat innan... men det såg ut att vara väldigt strömt också, så det var kanske lika bra. Jag hoppas att vi får chansen senare! På vägen hem stannade vi vid ett av alla stora risfält och fotade lite.

Vi hann knappt komma hem förän vi fick besök av Nong Bee och Nong Ben och även deras kompisar denna gång! Det var vi inte riktigt beredda på, men vi lekte och spelade spel med dem, så det var trevligt. Nong Ben, 6, med förväntansfull blick: "Tham kanon may?" (kan vi baka?). Denna gång var jag tvungen att göra henne besviken, vi kan ju inte baka varje dag haha! De var i alla fall här ett tag och sen försvann de lika fort som de kom! :)